..hoppsan kerstin..

Kan ni så ska ni med största möjlighet undvika att läsa den här boken.

 


Vill ni trotsa mig och ändå läsa boken vill jag här med utfärda två varningar

1. Den är inte bra
2. Jag kan komma att avslöja en del detaljer


På framsidan av boken har man printat dit ett citat från Ica kuriren
”Skippa Stieg Larsson. Kallenfoft är bättre”

Personen som uttryck sig på det viset måste ha menat någon helt annan än författar-Stieg. Kallentfoft är INTE bättre än Stieg Larsson. Säga vad man vill om citatet, alla har ju rätt till sin åsikt, men det som gör mig fundersam är det val man gjort genom att låta just detta citat pryda bokens framsida. Hur tänkte man?

Yeees, bästa utlåtandet eeever!! Det här kommer få läsarna att ställa tillbaka Män som Hatar Kvinnor i hyllan och välja MIN bok! MIN MIN MIN..

Eller?



Jag gillar inte att man försöker hitta läsare genom att hävda att just denna boks författare är bättre än någon annan. Vad säger det om boken egentligen?

Nej, ett stort minus redan där. När jag plockar upp en bok vill jag bli lockad av handlingen, i vilken stil den är skriven i och hur awesome den är. Typ så här; här har du boken som kommer att ge dig en fantastisk läsning med spänning att du inte kan sluta läsa, du kommer att sitta med täcket högt uppdraget och skaka av förväntan och nyfikenhet. Du kommer att läsa boken om och om igen.

Nästa citat är från Plaza Kvinna. "Berättelsen om Malin Fors vid Linköpingspolisen har allt en riktigtbra deckare ska ha” Undrar om de syftar på samma sak som jag, ett slut?



De första 370-390 sidorna är ren trams. Försöker fatta tycke för huvudrollsinnehavaren Malin Fors, tycka att hon är cool för att hon är kvinna, ensamstående mamma och polis, men hon varken inspirerar eller motiverar. Hon är bitter och trubbig.

Hon har en manlig kollega som kallas Zeke. Han sjunger i kör. Någonstans finns en förhoppning om att hon ska få sig ett skjut, kanske av Zeke. Men icke.  

Redan tidigt i boken avslöjas ett brutalt mord. Hela boken går naturligtvis ut på att hitta mördaren och dennes motiv. Men hur jag än försöker sätta mig in i mordutredningen väntar jag bara på att Malin ska få komma till.


När jag tragglat igenom mer än halva boken och bara har några kapitel kvar börjar spänningen öka, precis då avslöjas mördaren(!). Jag som hade sett framemot att sträckläsa flera sidor med skräckblandad förtjusning. Kort därefter återgår storyn till dravel och vips så är den slut. Jag läser epilogen och känner mig snuvad på de timmar jag lagt ner på boken. När jag läst sidan som jag tror är den sista, upptäcker jag att det finns mer att läsa.


En blixtsnabb känsla av förhoppning sköljer över mig, tänk om de gjort en tabbe vid tryckningen och felaktigt satt de mest spännande sidorna i slutet av boken?!


Jag bläddrar snabbt mellan sidorna men inser att så inte är fallet. Istället har man, troligtvis för utfyllnad, klämt in extramaterial om boken och författaren. En intervju med Mons Kallenfoft, Mons berättar om sina fem bästa böcker, Mons bästa fem gastronomiska resemål. Sen kan man också läsa ett utdrag ur Mons nästa bok Sommardöden. När jag kommit hit och insett att denna bok tillhör en serie om tre böcker börjar jag smygkräkas i munnen. Det innebär att jag ska läsa 2 böcker till med Malin Fros.

Äntligen fick jag tummen ur och uppdaterade utseendet här på bloggen min.
Det passar sig bättre med färger så här års. Läckert liksom. Visst?


Nu blir det stekt ägg på macka! Än en gång har jag överträffat mig själv med världens snabbaste och godaste maträtt. Vad jag kan!

Sen ska jag plöja igenom de sista sidorna i Kallentofts Midvinterblod. Inget jag ser framemot. Det enda den här boken ger mig är en tidig insomning. 


Det är något som inte står helt rätt till när det gäller mig och böcker.  Börjar jag läsa en bok kan jag inte ge upp den förrän den är utläst. Det spelar ingen roll om jag redan efter första sidan kan konstatera att det jag läser är ren och skär dynga. Den bara SKA läsas ut innan jag kan på börja nästa.

Det här gör ju att jag väljer mina titlar med ytterst noggrannhet. Typ.

Det har väl hänt att jag varit lite snabb i mina val, tillexempel den gången jag beslutade att läsa Sagan om Isfolkets 47 böcker. Fyrtiosju stycken!!


Misstänker att jag kan ha dragit en nitlott med Mr. Kallenfoft med. Vi får se.

Då var man tillbaka till stan och vardagen igen. På säker mark.


Är snorig och sjuk som ett troll men kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig mått så här bra under en förkylning som denna. Fast förkylning, det är nog fel formulering.  Det jag har drabbats av klassas mer som en mycket svår influensa. Enorm smärta på stämbanden. Sväljmuskeln har tappat sin funktion och alla påskens ägg har man kunnat steka på feberpannan min.

Å vad är det som gjort den här fruktansvärda åkomman så bra då, undrar ni säker.

JO PÅSKEN!

Den har varit toppen på alla sett och vis. Har hängt med bästa gänget i öfre Hermelinen. Lagt åttor, ätit och druckit gott, lapat sol, fått massvis med fräknar och påskägg. Så nu har jag ytterligare 3 kilon att tycka om på mig själv.


Påsk och sjukdom är en riktig bra kombo. För det första, man kan äta hur mycket som helst, för alla vet ju att man blir frisk av mat. För det andra, man behöver inte vara allt för aktiv, alla vet ju att det är livsfarligt att anstränga sig när man är sjuk. De ni!












Sollapning.






















 

Nu är humöret på topp igen!

Jag har tagit ett varmt skumbad och läst en bok. Det gör susen när man är på dåligt humör.
Testade även att ha på mig solglasögon under tiden, fick nästan känslan av att vara utomlands.



Sen har hittat en superfräsig App som har förgyllt kvällen lite extra. ToonPaint!

Från och med nu kommer ni förmodligen bara få se bilder som dessa.
Och glöm inte bort vem som tipsade er först!

I måndags var det i måndag och nu är det redan onsdag.
Jag har sagt det förr och nu säger jag det igen. (Skriver, pardon).


Tiden går ju så himla snabbt!


Dagar, veckor och månader bara rusar iväg.
I dag är det en sån dag när tiden bara far förbi, och kvar står jag. Jag hänger liksom inte med. Inte för fem öre. Vill så himla mycket men får liksom inte tummen ur, och gör något.


Istället sitter jag framför datorn och tjurar. Tittar på snygga inredningssidor och skapar ett ha-begär som jag inte mäktar med. Och så hamnar jag på någon blogg emellanåt, hos någon jävla nöjd typ som precis har varit utomlands. Brun, fin och utvilad. Jag scrollar igenom semesterbilderna och spyr av avund.


Nu har jag höjt volymen till max. Grannarna får säga vad de vill, för just precis nu passar ingen låt bättre än Eminem’s The Way I’m. Jag ylar med och känner mig ilsken och farlig. Tar i lite extra i refrängen.



AND I’M WHATEVER YOU SAY I’M, IF I WASN’T THEN WHY WOULD I SAY I’M??!!

Vilken härlig start på veckan.
Jobb, sopade gator och fisk med päran och filsås till middag. Livet är toppen!


Har precis hoppat i löparbyxorna, så nu väntar en slapparkväll i soffan.
De är perfekta att ha på sig när man vräker ut sig framför tvn. Så känner man sig ändå sportig även om man inte gör ett dyft. Smart va?

Dagens tips, från mig till er.


Annars då. Jo, jag tar bilder på mig i vanlig ordning. Ni ska få se dem snart.

Ikväll är det Vårshowspremiär och MIN syster är med! Fatta! Värsta dance move woman.
Jag har fått agera sömmerska och makeup artist.
När man sminkar sig inför en show, är det samma tänk som vid matlagning. Ni vet, när man har saltat så att man skäms, ja då saltar man lite till.

Så när man tycker att man sminkat för mycket, då kletar man på ännu mer.




Nu, nu kommer bilderna!














Gillar ni Yoga looken?
Gillar ni min mjölkvita hy?
Det gör jag.

En helg utan några som helst planer har precis börjat. Fantastiskt.
Man kan liksom göra precis vad som faller en in.  

Funderar jag på om det ska bli en fredagsgrogg eller ej. Det skulle ju faktiskt vara lite trevligt.
Man skulle ha haft sig ett barskåp fyllt till bredden med en massa drinkingredienser (sprit), då hade jag maxat Stevie Wonder’s I just call to say I love you medans jag blandade ihop en Singapore Sling.Sen skulle jag smutta på den. Tills den tog slut. Och efter det hade jag gjort en ny.


Jag är ingen spritfantast, men Singapore Sling, det är fina fan det.



Här. At Raffles. 2 maj 2010.

Dagen som jag väntat på alldeles för länge är äntligen här.
Det jag ska göra nu har jag velat göra väldigt länge. Men av rädsla att ta ut något i förskott har jag skjutit upp det. Ni vet, man ropar ju inte hej innan man är över bäcken.


Men nu går det inte längre, jag kan inte stå emot. Jag måste göra det. Jag gör’t.

Här med hälsar jag VÅREN VÄLKOMMEN!



Jaaabadaaabadooooouu!



Nu kan vårkänslorna mina härja loss bäst dom vill!

Tisdagsnöje; Desperate Housewives och Paint!