..hoppsan kerstin..

Heppåre Gretchen!

Bilteama, i love it!

Där, där satte jag punkt på inköpslistan.
Lång blev den. Lika lång som ena bokhyllan som finns med på den. Ska bli intressant att se hur Linnea, meine co driver, får in allt på släpet. Och hur hon sedan ska bära in allt i ny lyan min.  Apropå lyan, det har varit dåligt med namnförslag på senaste. Nej, det är varit MYCKET dåligt. Men jag inte arg, inte det minsta.

Istället för att vara bitter har jag valt ut några av förslagen, se här:

Casa ala Salomon
Reidar Dahlen
Casa ala Zouällen
Mjuka Malte
Paradiset
Reev grytet
Araksdalen

Nu är tanken att ni ska rösta fram något av följande namnförslag. Bästa motiveringen vinner. Priset är känt sedan tidigare. Men vad ni inte visste är att jag kommer att göra en skylt där namnet är ingraverat. I tjugofyrakaratsguld! (Den ska sitta på dörren, liksom..)

Fundera, motivera & leverera, så sticker jag till Ikea så länge. Vi hörs!

 Vad säger ni, ska man ta sig en rackabajsare?!

..Fredag o allt!

Ja, älskade fans. Här har det stått still alldeles för länge. Men plötsligt händer det. Pluggen lossnar och vipps så har utseendet förändrats och inläggen rasar in i samma takt som snöflingorna utanför mitt fönster. Att verksamheten här har varit i-lika-med-noll innebär det inte att äventyren har upphört.

Tvärtom.  Det har varit så många äventyr att jag inte minns alla. Oosch, så många de har varit.

Snick snak! Att jag inte minns dem är bara humbojumbo som jag drar till med för att slippa skriva ett milslångt inlägg. Därför blir det inte mer än så här. God natt!

Vad gör du nu för tiden? Varför hör du aldrig av dig? Det var alldeles för länge sen vi sågs..



Det har gått en tid sedan vi sågs. Jag måste säga att det känns lite märkligt utan dig. Jag känner inte ensamhet, men ofta en tomhet.

Ibland får jag känslan av att inte vara fullständig. Ofta känns det som om en viktig del av mig har reducerats. Inte försvunnit helt och hållet, men sjunkit in i en form av dvala.

När den känslan kommer krypandes tänker jag på dig och minns hur vi en gång i tiden var oskiljaktiga.

Det var du och jag mot världen. Det kunde hända att världen var emot oss, men vad gjorde det när vi hade varandra?

Jag minns ljusa sommarnätter när vi satt i grannens hammock, läppjade vin och förtärde originalmål. Vi var gudinnor av natten och hade hela världen under våra fötter. Åtminstone den nyasfalterade infarten vid Matpiraten.  

Jag minns en natt i januari. Stjärnorna lyste och kylan fick våra näsor att göra detsamma. Precis som alltid var vi oslagbara och odödliga. Ingen kunde nå oss där vi var. Ingen kunde hoppa lika högt som vi . Ingen annan kunde åstadkomma benbrott med samma finess.

När jag tänker på alla fina minnen tillsammans med dig fylls min kropp med värme. Jag vet att känslan av att inte vara fullständig kommer att försvinner den dag du och jag återförenas.  Jag längtar till dess.

Då är det du och jag korven, du och jag!

Är det inte en lite drink där borta i horisonten?