..hoppsan kerstin..

Men hörni, det var ju så himla kul i lördags så här kommer lite fler bilder.





















































Med ett vänligt & redigt dunk i Carinas rygg utropar Jasmine; Men fifan vad gött!

Titta hur hon kämpar för att inte spruta ut det hon nyss lastade in i munnen.














































Hade tänkt skriva något fiffigt efter varje bild men insåg ganska snart att det skulle bli för jobbigt.

Så istället tänkte jag låta er hitta ihop en liten historia kring bilderna.
Ni kan ju berätta den för mig nån gång vettja.

I helgen gjorde jag något som jag inte gjort på si så där två år.
Köpte dammsugarpåsar.

(Har dock bara haft en och samma påse i dammsugarn ett år. Ganska exakt.)

O så ikväll kändes det som rätt tillfälle att byta påsen. Och OM jag hade rätt! Det var i grevens tid så att säga. Än en gång får jag bevisat att man ska lita på magkänslan.

Try it- you like it!

Huere idarå?

Är ni morgontrötta? Inte jag inte. Jag har varit uppe sedan 08:30!

Jag har hunnit duscha, fönat barret, haft syster på besök, bjuppat henne på frukost, tjittchattat och lyssnat på RixFM. Nu sitter jag här framför dumburken, i morgonrock och njuter av en kopp tea.

Apropå RIX FM. Idag hände det!
Jag rattade in MorronZoo istället för P3. Jag kan faktiskt inte minnas sist RIX-låtarna spelades ur min radio. Eller om de någonsin har gjort det. Hur som helst, det känns bra. Lite gladare liksom.

Asså igår. Det var en stor dag för Bellanbullan.
Jag loggade nämligen in på Facebook och skrev min första "whats on your mind".
Hallå! Kan ni fatta?!! Jag, Isabelle Marlené Olbrant är aktiv på fejan!
Och jag är duktig på det också. Fixar och donar, likar lite här och likar lite där. Ba' så!

Där av bilden nedan. För er som inte FATTADE!!

      

                                                        Nya facebook bönan?

Svenska signal, gott folk!

Ja, ni avgör ju själva. Inte för att det syns så stor skillnad här, men jag är riktigt nöjd.

Nu ska jag iväg och köpa en inflyttningspresent till min manvän.
Sen blir det AW.

Väl mött väl nött..

Hej hej..

Här har ni tjejen med Sveriges rakaste tumme!


Ny väst har hon också. Snygg va?

Nu ska håret få en ny nysans. Håll era raktummar för ett bra resultat!

Måndags (eller tisdagsklubben) säger godnatt för denna gång!

(Dock inte lika bra som vi)





Plupp sa vinkorken när den for upp

Klunk klunk sa flaskan när den var slut, då kom grannen och tittade ut;

Men nu jävlar blir det fart och sång, två brudar på Bellans balkong!

Höstvinden sveper om kneena, nu vill vi göra halsarna leena.


Sara rorat i skafferiet, titta där hon hittar farinet!

Men vi har ju ingen grädde utropar Bella, Skit i det, skummad lättmjölk gör oss snälla! O serrö fyller vi spriten till bredden, kan vi lätt glömma grädden.

Under kvällens samtal har vi kommit fram till följande:

Har man inte grädde går det lika bra med skummad lättmjölk. Finessen är att späda ut men farin från 94. Ganska mycket farin…

Heppa heppa!

Idag är det måndag vilket innebär vinjunta på Bellans-Balle.

Jag och Sara har precis intagit våra platser, Sultans of Swing plinkar på i bakgrunden..

Livet leker!

God morgon lovers!

Här sitter jag och smuttar på en kopp tea.

Har hittat en ny favvo; Liptons Tropical Fruit. Göttans, testa! 

Försöker lära mig den här webbkameran. Och tro det eller ej, men lätt är det inte.

Kvalitén på 1,3 säger väl det mesta men fördröjningen är skrattretande. Jag hinner till köket fram och tillbaka innan det knäpper till. Typ.

Men övning ger färdighet och jag är envisare än tåget. Med andra ord kommer ni få stå ut med bilder som dessa en stund till.

Hörni, ha nu en fin dag!






Ps. hehe, kolla in min raka tumme. Jag kan faktiskt inte böja den mer än så..

Så var det söndag. Brukar ni ha söndagsångets?

Ni vet när man tycker att saker och ting känns lite extra jobbigt och tråkigt. Lite vemodigt.  Man vet att man borde lägga sig tidigt men kommer liksom inte till ro. Man kanske grämer sig över något man inte hunnit klar under helgen. Eller något man inte hann med överhuvudtaget.

Inte så att man inte ser fram emot veckan med vardag och jobb, tvärt om faktiskt.

Förut när jag ibland fick den känslan var det snarare att jag ville komma igång med veckans bestyr för att kunna slutföra eller hitta på nya projekt. Fast det var då när jag fortfarande var ledig på söndagar.

Nu förtiden är dessa dagar en arbetsdag för mig och söndagsångesten hinner liksom inte slå till. Rätt skönt, för ångest är ju trotts allt ångest. Även ordet i sig är ganska över dramatiserat. För mig. Söööndaagsåångeeesst..

Nu när jag kryper i säng på söndagskvällarna kan jag känna ett bekvämligt lugn. Jag har ju faktiskt slutfört en givande arbetsdag och därmed befinner jag mig en dag närmare helgen igen. Känns fint de!

Nå. Helgen då. I fredags gjorde vi ett besök hos Kristina och grisarna ute i de djupaste skogarna. Helt allvarligt, jag kan inte förstå hur hon törs köra bil på dessa vägar, själv! Om ni tänker er Hackås, det ligger ju rätt långt bort, men så tänker ni en höger sväng, och en till, och säkerligen ytterligare 20st, och flera mil in i ett landskap där varken vägbelysning eller asfalt finns . (Typ Narnia).  Så lägger ni på en herransmassa kilometer så hamnar ni med lite tur hos henne. OBS! se till att ha full tank. Vi fick rulla till Statoil på vägen hem. Så långt var det.

Men besöket var värt varenda meter.
Väl framme fick vi det varmaste välkomnandet av dessa tre damer.
  

Det här är Bella. Hon är en självständig och trygg gris med dubbelknorr där bak.







O sen dom hära små rackarna. Ooo Bellanbullans egna små eelschklingaaaarr. Issa-belle älschkar er. Hon älsccchkar hennes schmåå kissikatteej!

 

Godmorgon mina juveler!


Klockan är snart halv elva men jag ligger fortfarande kvar i sängen. Sträcker och drar på mig. Underbart! Ska snart unna mig en lång skön dusch. Sen blir det en frulle på ballen. Vädret är strålande!
Prisa gud, Ryssvärmen har kommit!


Det har varit plusgrader och blåhimmel i flera dagar nu så jag ger mig fan på att det är sommaren som kommit. Dock si så där 2 månader försent. Men rent matematiskt bör det innebära att den stannar här i två månader framåt. Visst?!

Det är torsdag vilket innebär sista dagen innan helg (för min del, hehe).

Jag kan inte fatta att det är sant, men känslan är helt underbar!

I tre år har jag haft datorn och idag hittar jag knappen till webbkameran.

Ofattbart!

Utan att egentligen skämmas ska jag bekänna en sak för er.

Vissa kvällar när jag har svårt att sova, surfar jag in här och läser mina gamla inlägg. Det händer rätt ofta att jag brister ut i ett gapskratt.

Så är det.  Jag erkänner, jag skrattar åt mina egna skämt.
Eller skämt och skämt, men åt mina ibland väldigt finurliga inlägg. Och åt bilder på mig själv. Så är det med mig. Jag tycker att jag är kul. Punkt.

Men så ikväll hittar jag detta inlägg: http://rantajaervi.blogg.se/2010/march/nedrakning.html#comment

Precis som när jag skrev det, fick jag även nu tårar i ögonen och blev rörd över min systers bröllop. (Tänk att hon har en man nu. Stort!)


Till saken.
Vid det tillfället hade jag en otroligt stor längtan att få åka utomlands, och framförallt närvara på deras stora dag. 
I vanlig ordning avslutade jag inlägget med en bild som jag googlat fram.


Det kusliga nu när jag läser inlägget och ser bilden, så upptäcker jag att det är exakt, ja exakt, på den stranden, precis vid dessa palmer som ceremonin höll till.


Vad är oddsen? Jag googlar på Langkawi, väljer slumpmässigt en bild och så visar det sig nu att det var precis där deras stora dag utspelade sig. Fantastiskt!

Jahapp. Nytt utseendet här. Vad tycker ni?
Texten ovan. Ja vad ska man säga om den. Det råder ju ingen tvekan på självförtroendet. Men varför ska man tveka på den? Att ha ett självförtroende är bra.


Tänk vad tråkigt det skulle vara om man inte trodde på sig själv. Att tycka att det man gör är fel, att hur man ser ut inte är bra nog. Tvivla på sig själv helt enkelt.


Nej mina vänner, livet är för kort för att haka upp sig på saker man inte har eller önskar att man hade mindre av.  Tro på er själva och gör det som ni vill och känner för. Då blir livet mycket enklare och definitivt mycket roligare.


Så med dessa ord slår jag ett slag för självtilliten. Det är något alla har rätt till.

Här är föresten mina loppisfynd





Ett kort på Bobban. Två svinsnygga skärp som för övrigt kostade en spänn styck!
Och en adventsljusstake i mässing. Lite puts och och mossa i den så blir den optimal. I jul alltså..

Ni har väl så stor skärm att ni ser dessa bilder utan att behöva scrolla ner,
så varför ens försöka ljuga. Jo, för att jag gillart!

Nya skor har jag i alla fall. KOLLA VILKA BALLA!
Balla Biker Bellan är mitt nya namn…

Fyfan. Cyklade hem från jobbet för en stund sedan. Jorå, jag började trampa si så där tjugo över nio och klev innanför dörren 7 minuter senare. Ouhi! Vad pedalerna och jag paddlade. Är svettigare än någonsin och förbannad. Ni kanske undrar varför?


Svetten beror på att jag cyklar på en gammal gammal cykel med världens minsta däck, som är i princip helt tom på luft. Man känner liksom alla hack, sten, ja vad fan som helst som man cyklar över. Minsta gruskorn och djävulsskapet till cykel skakar, rasslar och kränger som en maracas.


En till sak är att åbäket har tre växlar men envisas att bara att köra på trean, oavsett vilken växel jag har ställt in. Lite motvind på det, ja ni förstår ju.


Min ilska beror till viss del på luftbristen i däcken, men det mesta beror på växeln. Exakt hur kul tror ni det är att trampa upp för sista backen, för glatta livet, och precis när jag är en sekund från att ge upp hoppa av och leda fanskapet, men ändå beslutar mig för att ställa mig upp och ge allt (även om man tror att man inte orkar, så orkar man oftast lite till), ja precis då hoppar ettans växel i och woops så går det så jävla lätt att trampa att jag tappar fotfästet och slår i mitt allra heligaste i sadeln?!!!!

Ja men gissa då! Hur kul tror ni att det känns?

Jag har så ont, ont oooont…



Jag förblir stående ikäll.

Toppen, är det sammanfattade ordet.

Även om jag nu i efterhand ifrågasätter mitt beslut att spela bilbingo på fredagen den 13:e. Jag menar, vilka är oddsen att faktiskt håvar in storvinsten en sådan dag?

Fast ni vet ju vad man brukar säga. Har man inte tur i spel har man det i kääärleeeek…


Igår tog jag på mig spenderarbraxerna och gav mig ut på stan. Tanken var att hitta en supersnygg bänk som jag någon gång i framtiden ska ställa en TV på. Känns som det är på tiden att skaffa en sån. Mitt hem och jag är värt lite mer elektronik!


Men det verkar vara en ren omöjlighet att hitta just den bänken som jag vill ha. Jag vill inte ha någon bänk från IKEA. Och jag vill inte ha någon bänk som är avsedd för TV/ DVD och hela tjotaballongen. Jag vill ha en bänk som är originell! En bänk som får mig att känna mig lite bohemisk, ja o lite speciell.
När man kommer hem till mig ska man vid första anblick tänka: Jamen se där, hon tänker så hon. Och inte, Nämen titta så festligt, en sån har jag med.


Så bänkköpet fick vänta, men istället gjorde jag några andra loppisfynd. Ni får se dem senare!




Sitter just nu o gluttar på filmen I samlarens spår. Är precis i slutet av filmen och snart ska mördaren avslöjas.
Blev för nervös så jag var tvungen att knappa lite på datorn.
Hoho, nu är det skottdrama på G, måste återgå till filmen.. Hej hej




En liten fråga bara. Vart kan man köpa denna pjäs?

Man kan aldrig vara nog förberedd. Jag har läst på och känner mig rätt lugn. Nu återstår det bara att dela ut informationen till de övriga spelkamraterna.
(Jag har markerat det viktigaste med fet stil).






REGLER!

Det finns vissa regler men det mesta handlar om "vett och etikett" så det är ganska lugnt och avspänt att spela. När man anländer till spelplatsen, vilket man bör göra senast en halvtimme innan utsatt tid, så brukar det finnas funktionärer som anvisar var man ska parkera. Om inte så finns det en grundregel, att man ställer sig bakom sista bil i någon av raderna som bildats av de som redan kommit.


Störande ljud, som skällande hundar, ringande mobiltelefoner, skrikande barn, varmkörning av bil vid kyliga kvällar, o.s.v. bör undvikas under spelets gång. Man slänger inte skräp och lämnar inte fimpar utanför bilen. Det gäller att lyssna noga på varje utrop och vid bingo så ger man, (innan nästa utrop), 2 tydliga signaler och viftar med brickan utanför bilen tills funktionärerna uppmärksammat detta.


Normalt tar det c:a 3 timmar att spela igenom alla spelen, det beror lite på utroparen, vädret och olika aktiviteter som hör till spelet som t.ex. lotterier, snurr på vinsthjul, mm. Efter att man spelat ungefär halva Trippelblocket och ev. något extraspel brukar det bli en fikapaus på c:a 15 till 20 minuter.


ÖVRIGT!

Det kan vara bra att planera lite innan man sätter sig i bilen och åker iväg på bilbingo. Det mesta man behöver för att spela brukar i och för sig finnas att köpa på spelplatsen men har man vissa saker själv blir det ju billigare. Någon form av underlägg, typ masonit, hårdpapp eller plast för att placera spelplanerna på. Bingomarkerare, ("Duttpenna" som man säger) eller överstrykningpennor (typ neonpennor) går också bra, ej märkpennor. Tejp, klämmor eller nypor av något slag för att sätta fast spelplanerna på underläggen.


Hopfällbara stolar för att sitta utanför bilen vid fint väder. Filtar för att täcka över rutor vid stark sol om man ändå vill sitta i bilen, filtar kan också vara bra att ha om det blir lite kyligt frampå höstkanten. Paraply eller parasoll kan vara användbart både vid regn och sol. Skräppåse, och fimpburk för rökare. Gör gärna i ordning en "matsäck" med mackor, läsk, kaffe etc och ta med i en kylväska.


OCH DU! Kontrollera signalhornet, fungerar inte det och man måste be dem i bilen närmast signalera kanske nästa nummer hinner ropas ut och vinsten går förlorad. Löst signalhorn med blåsbälg eller på gasflaska är då ett bättre alternativ.

 




Yah, då kör vi bilbingo på fredag!

Kan i vanlig ordning inte somna fören tuppen galit.
Fördriver därför tiden med gamla Cleo avsnitt på SVT play. Suzanne Reuter. Vilken kvinna!
Det spelar ingen roll i vilken serie, film eller annat sammanhang hon infinner sig i, hon är och förblir alltid bäst. Hon är precis den kvinna jag vill vara när jag blir sisådär 40-50 bast. Min idol.

Niklas, Erik, Johan. NEJ! Inte det minsta.

Hittade föresten en halväten ostbågspåse. Sega ostbågar är dom bästa! Mumma...

Någon dääärr?

Ho hooo?



Det kanske är dags att borsta av sig popcorndammet och torka bort wrapresterna i mungipan och samtidigt slå ett slag för att Storsjöryan 2010 är passé. Så här två veckor senare...

Det blev tyvärr inget silent disco i år, men ack så kul jag har haft det. Fantastiskt bra!
I år lämnar jag yran med en massa roliga och fina minnen, musik och matupplevelser.
(Tillskillnad från andra år, då man avslutat helgen med minnesluckor, blåmärken och en allt för ihålig portmonnä..)



Och nu då. Funderar på om det är dags att hälsa hösten välkommen. För visst känns det lite som att den är här nu? En del av mig längtar faktiskt efter den. Medans den andra delen vägrar att ge upp. Det är den delen som fortfarande väntar på att värmeböljan ska komma. Samma del som inte tänker stoppa undan flipflopen i första taget. Nä, jag väntar nog med den tanken. Ett tag till.


Annars då. Jo en annan har ju bestigit Åreskutan för förstagången, o hör & häpna: definitivt inte den sista! Även om rumpa och lår ömmar mer än något annat längtar jag redan till nästa strapats.

Fasen, jag har ju talang när det gäller fjällvandring.
När jag tillslut hade kravlat mig upp på toppen ställde jag mig med utsträckta armar och lät vinden, ja i princip våldta min frisyr, kände jag mig lika stark som en björn.
Så stark att det faktiskt var jag som la fram förslaget om att strunta i kabinbanan och i stället gå hela vägen ner. Jag slog bort alla varningar om att det faktiskt är mycket jobbigare att gå ner än upp, och tänkte: Men hallå?! Hur svårt kan det vara?!!


Lyckades i vart fall bli övertalad om att ta den andra kabinbanan (äggen?!) en bit ner för att sedan fortsätta till fots. Och det mina vänner, det är jag jävulusiskt tacksam över idag.

Jäklar i min låda vad jobbigt det var. Jobbigt men skönt. Träningssaddot i mig väcktes till liv. Jag hade totalt glömt bort att träningsvärken är den absoluta värken.  

Stelben, men ändå  s å  j ä v l a  n ö j d!