Ågren.


Ja happ.
Här ligger jag i sängen och känner mig dum som ett spån. Och lite snopen.
Har fått smaka på nackdelen av att vara ett tvättäkta dramaqween.


Ni förstår, för några timmar sedan utspelades en närmare katastrof här hemma på prästgatan. Eller rättare sagt, det KUNDE ha varit en katastrof.


Jag och syster stod och testade skidhjälmar i hallen när jag plötsligt kände röklukt. Undersökte lägenheten och konstaterade att det inte kom från min. Vi Stack ut näsorna i trappen och möttes av kraftig os. Jag sprang panikslagen ut i trappen men blev nervös i brallan och vände snabbt in i lägenheten.


Där stod vi, vad gör vi? Vad gör vi? Min toklugna syster kom fram till att vi skulle klä på oss och gå ut.


Några sekunder senare stod vi ute på gården och kände oss en smula splittrade. Varför är det ingen annan som utrymmer? Är det bara vi som bor i det här huset?


Efter lite överläggning beslutade vi att gå in igen, men när vi kom uppför tappen insåg vi att något inte stämde. Vi plingade på hos grannarna och kollade efter varma dörrar. Inte ett napp.


Vi gick in i lägenheten igen men nu luktade det verkligen stark. Jag fick panik och såg mitt liv passera i en revy.


Tänkte sen på min stackars grannes adventsljusstake som troligtvis stod i brand och snart skulle hela huset stå lågor. Toklugna syster ryckte på axlarna och sa att jag kunde ringa 112 och be om råd, så skulle hon bara ta en snabbdusch!!??


Blev först lite förnärmad av hennes obefintliga hysteri, men vid närmare eftertanke var det ingen dum idé att blöta ner sig om det skulle bli till att lubba igenom ett eldhav.


Vips så var brandkåren larmad och jag fick order att möta upp dem. Vart råden tog vägen har jag ingen aning om. Hann knappt komma ut ur porten innan tre polismän kom emot mig. Är det här det brinner? Ropade de. Nja brinner och brinner stammade jag fram och i samma sekund kom brandbilen med rökdykare och hela köret. Då mina fans, då blev Bellan-Bullan bubblig i magen.


Jag lotsade ekipaget dit jag trodde att lukt och rök kom ifrån. Och mycket riktigt, de höll med om att det luktade brandrök.
Lite bank på dörrar och kort därefter kunde man fastställa att det hela rörde sig om brända popcorn.


Va?? Hörni. Popcorn!


Åh vad jag skämdes. Skäms.


Poliserna och brandmännen försvann på ett naffs och kvar stod jag som ett fån. Fast en brandman dröjde sig kvar. Jag tror han såg min beklagande nuna. Han lutade sig fram mot mig, lade huvudet på sned och sa: du gjorde helt rätt.



Snipp snapp och där hade det kunna varit ett lyckligt slut. Det blev det väl förvisso, jag är ju glad att det inte aldrig rörde sig om någon brand, men känslan av att kanske ha överreagerat en gnutta grämer mig.



Mitt straff får bli att både jag och min lägenhet stinker brända popcorn.

Ajöss och godnatt!




Hjälmen föresten. Nyinköpt.
Bästa försäkringen ever.




Fint serni.


Charkisar och The Grinch.
Sköna lördag.


Så där ja!


Helgen är här. Officiellt.


Emot alla lagar och regler.


But vatta häll, nu gör jag jul!



Kolla




Här är hon







Och här







Här med







Och här vinkar hon till mig



Kolla kolla, här igen




En till då






LEEEEENAAAA PEEEE HÅÅÅÅÅÅ




Göttans



Middag på Vapiano. Fint de'.


FYI

H e j S t o c k h o l m.
J a g h e t e r I s a b e l l e M a r l e n e O l b r a n t o c h j a g g i l l a r a t t s ä r s k r i v a.


Fredagsvinet!


Nej hörni. Nu har jag funderat lite till.
Jag behöver inte alls känna någon stress för saker jag ännu inte gjort.
Jag är ung (relativt) och har ju hela livet på mig.

Jag kan visst passa på att vara krasslig och låta bolag, turnéer etc få vänta ett tag till.


Dessutom har jag faktiskt åstadkommit en hel del, i mina mått mätt. O det är väl det som är viktigast.

Så, nu har moral tanten talat klart.
Dags för lite fradagsvin och sen en helg i huvudstaden. Hej.



K som i kluven


Nu står jag här med två ben i olika världar. Eller nej. Jag ligger och snorar i soffan, men det jag vill ha sagt är att jag nyss blev så förbannat kluven.


Råkade snubbla in på TV4 play, Efter Tio. Såg dessutom programmet.
Pernilla Walhgren och Isabella Löwengrip som gäster. Ursäkta språket men nu svär jag, fyfan vad dessa kvinnor har hunnit med mycket. Startat bolag, skrivit böcker, turnerat, bildat familj och gud vet inte vad mer.


OK Pernilla, hon är minst 20 år äldre än jag, men Isabella, hon är ju för fan flera år yngre.


Tanken med programmet är väl att uppmuntra och sporra oss som ännu inte gjort allt det där, men jag blir bara stressad.

Här ligger jag med laptop på magen, snortussar i näsan, utan eget bolag och är i princip outbildad.


Det kryper i kroppen och jag känner hur paniken växer.
Jag har inte tid att ligga här och vara sjuk, jag måste ut och storma världen. Göra något stort, något som ingen annan gjort tidigare.


Tankarna far runt i huvudet, på vilket sätt vill jag göra ett avtryck i världen?



Det är läskigt när tankarna kommer in på den här banan. Ni vet när det känns som att man ligger flera ljusår efter alla andra, och inte har en susning om vad man själv vill göra.


Men snäppet läskigare är nog själva jakten och strävan av att vilja göra just det DÄR, man inte kan sätta fingret på.


Det skulle ju vara så mycket enklare om man hade en plan.
Eller om man ständigt kunde hålla känslorna i kontroll och tänka; allt kommer bli bra, lev här och nu, en dag i taget, njut av den här dagen som om det vore den sista.


O så vore det även enklare om jag inte var en komplex kvinna med överdimensionerad PMS.

Och förkylning.

Utan bolag.






Se så festligt



Något med vingar och något med pung.

Tänk vad mycket man kan göra med stearin.


Så det så.


Är man sjuk ska man inte göra något annat än att ligga i soffan.
O ta bilder på sig själv.

Och beställa hemleverans av Estrella's färdigpoppade popcorn.



Piller tant!


Rasp i halsen.
Öm i hudn.
Kranen läcker.

Har rafsat runt i förstahjälpenlådan och hittat både ett och två piller för att mota bort bacillerna. Men jag vill nog påstå att den bästa metoden är att våga vägra sängläge. Never ever surrender.

Och det gör jag nu.

Ja alltså inte precis nu. Nu ligger jag i bingen med långfillingar, tjocktröja och raggsockorna på. Känner mig slug. Som att jag ligger ett steg före förkylningen. Gnuggar händerna och skrattar mitt slug-skratt. Precis som Joey och Phoebe i Vänner, ni vet.


Kom an då förkylningen, försök etsa dig fast i mina slemhinnor nu då!


Ehm.






Pulp Fiction.


Nu så!


Kolla! Alldeles perfekt ansade popcorn, bara att tugga i sig utan att få skal och snusk mellan tänderna. Ett glas rött, Plup Fiction och helgen kan börja.

Nu njuter jag.



H som i hej


Godkväll lovers.

Har lagt mig i sängen nu.
Ligger här under mitt frasiga täcke med munnen full av blåbärsfrön.

Det är ett helsike att få bort dem. Har kört med tandborste ( både med och utan el) o tandtrå' men än är de små frönen fastkilade mellan gaddarna.

Jämmer och elände är vad det är.





He he




Fyrkantsmunnar!


Och blåbärs torsdag!


Saaaanktaaaa luuuucii'iiaaa



Skänk mig en tia


Å så dumt.



Det är ju Alla Helgons fötter.






(allahelgonfötter)..


Ett stycke..



Halloweenfötter.


Nu blev jag osäker. Ska det eller ska det inte särskrivas? Halloween fötter.
Halloweenfötter.


RSS 2.0