Bokrecension tajm!
Kan ni så ska ni med största möjlighet undvika att läsa den här boken.
Vill ni trotsa mig och ändå läsa boken vill jag här med utfärda två varningar
1. Den är inte bra
2. Jag kan komma att avslöja en del detaljer
På framsidan av boken har man printat dit ett citat från Ica kuriren
”Skippa Stieg Larsson. Kallenfoft är bättre”
Personen som uttryck sig på det viset måste ha menat någon helt annan än författar-Stieg. Kallentfoft är INTE bättre än Stieg Larsson. Säga vad man vill om citatet, alla har ju rätt till sin åsikt, men det som gör mig fundersam är det val man gjort genom att låta just detta citat pryda bokens framsida. Hur tänkte man?
Yeees, bästa utlåtandet eeever!! Det här kommer få läsarna att ställa tillbaka Män som Hatar Kvinnor i hyllan och välja MIN bok! MIN MIN MIN..
Eller?
Jag gillar inte att man försöker hitta läsare genom att hävda att just denna boks författare är bättre än någon annan. Vad säger det om boken egentligen?
Nej, ett stort minus redan där. När jag plockar upp en bok vill jag bli lockad av handlingen, i vilken stil den är skriven i och hur awesome den är. Typ så här; här har du boken som kommer att ge dig en fantastisk läsning med spänning att du inte kan sluta läsa, du kommer att sitta med täcket högt uppdraget och skaka av förväntan och nyfikenhet. Du kommer att läsa boken om och om igen.
Nästa citat är från Plaza Kvinna. "Berättelsen om Malin Fors vid Linköpingspolisen har allt en riktigtbra deckare ska ha” Undrar om de syftar på samma sak som jag, ett slut?
De första 370-390 sidorna är ren trams. Försöker fatta tycke för huvudrollsinnehavaren Malin Fors, tycka att hon är cool för att hon är kvinna, ensamstående mamma och polis, men hon varken inspirerar eller motiverar. Hon är bitter och trubbig.
Hon har en manlig kollega som kallas Zeke. Han sjunger i kör. Någonstans finns en förhoppning om att hon ska få sig ett skjut, kanske av Zeke. Men icke.
Redan tidigt i boken avslöjas ett brutalt mord. Hela boken går naturligtvis ut på att hitta mördaren och dennes motiv. Men hur jag än försöker sätta mig in i mordutredningen väntar jag bara på att Malin ska få komma till.
När jag tragglat igenom mer än halva boken och bara har några kapitel kvar börjar spänningen öka, precis då avslöjas mördaren(!). Jag som hade sett framemot att sträckläsa flera sidor med skräckblandad förtjusning. Kort därefter återgår storyn till dravel och vips så är den slut. Jag läser epilogen och känner mig snuvad på de timmar jag lagt ner på boken. När jag läst sidan som jag tror är den sista, upptäcker jag att det finns mer att läsa.
En blixtsnabb känsla av förhoppning sköljer över mig, tänk om de gjort en tabbe vid tryckningen och felaktigt satt de mest spännande sidorna i slutet av boken?!
Jag bläddrar snabbt mellan sidorna men inser att så inte är fallet. Istället har man, troligtvis för utfyllnad, klämt in extramaterial om boken och författaren. En intervju med Mons Kallenfoft, Mons berättar om sina fem bästa böcker, Mons bästa fem gastronomiska resemål. Sen kan man också läsa ett utdrag ur Mons nästa bok Sommardöden. När jag kommit hit och insett att denna bok tillhör en serie om tre böcker börjar jag smygkräkas i munnen. Det innebär att jag ska läsa 2 böcker till med Malin Fros.
