..hoppsan kerstin..

Om en stund bär det av till Arlanda. Ska bli gött att få känna lukten av flygbränsle igen. Då känner jag mig som hemma och många barndoms minnen poppar upp. Tillexempel när vi om somrarna badade i Arlandasjön. Vattnet rann av kroppen som om man tagit ett bad i badolja. Det var härliga tider det.  Idag är sjön en landningsbana. Eller när vi hojade från Märsta till inrikes och "pantade vagnar" för att kunna köpa glass. På den gamla goda tiden fick man nämligen betalt när man parkerade vagnen i vagnstället. Som sagt, härliga tider.

Har packat ner de sista grejorna så nu är det bara att vänta. Vänta och vänta. Jag tycker inte om att vänta.

Var nära att glömma mitt cyklop som jag fått av Carina. Det hade inneburit en ruggig katastrof! Men nu ligger cyklop & snorkel i handbagaget, i tryckt förvar. Nu känner jag mig lugn.  

Så nu återstår det bara att säga adjö till er mina vapenbärare. Jag kommer att sakna er, lite i alla fall..

Jag vet att ni gillar mig och att jag inspirerar er. Jag ser ner på er och ni ser upp till mig. Ni dansar efter min pipa, och jag njuter av det.
Ni älskar mig!

Det här är något man vänjer sig vid, när man är en sån härlig tjej som jag faktiskt är. Att jag håller huvudet högt är det ingen som undgått, och det är väl just därför så många av er dyrkar och hyllar mig. Men aldrig har någon av er tidigare klivit fram och erkänt att ni googlat mitt namn. Inte fören idag. I dag har en tapper själ krupit till korset. Se här http://rantajaervi.blogg.se/2009/march/plotsligt-hander-det.html#comment

Till dig, JP

Jag vet inte om det var du var han med den trevliga käppen, kvinnan med mörka mustaschen, eller om du var den äldre herren med rullator och dregel i mungipan (troligen den sista va?) Men det spelar ingen roll. Jag vill tacka dig för din uppriktighet. Strongt av dig att ge dig till känna, (även om du inte verkar vara bekväm att upp ge ditt fullständiga namn).  Som du säkert förstår har jag många fans, och jag kan tänka mig att det inte alltid är så lätt för dem, för dig, när alla slåss om min uppmärksamhet. Men du gör det bra, du sticker ut, du tar för dig. Det är sånt vi idoler uppskattar. 

Stå för vad du känner och dela med dig av dina känslor. Alla vill ta del av dem, jag lovar!

Tänk att du skrivit in dig på ridskolan igen. Och eftersom du är en evig tidsoptimist kommer du sent och får därför välja häst allra sist. Eller så har ridskoleläraren valt åt dig. Du skyndar dig bort till båset för att hälsa på havremoppen och så möts du av en underlig varelse. En med en smal liten kropp som påminner om ett rådjurs, men med ett huvud likt ett får. "Hästen" ser på dig med sina giftiga getögon och bräker, lite så där halvgalet. Då är det skönt att vakna, och inse att allt bara var en dröm.

En annan sak som känns rätt bra är att växla in all sin kosing till US dollars, sprida ut dem på sängen och hoppa, rulla runt och sniffa på dem. Det är en underbar känsla.

Och så finns det händelser i livet som känns lite extra uppiggande, lite mer notchigt, så där.

Nivet, trisslott reklamen - plötsligt händer det!  Idag hände det mig. Jag har för första gången tagit hem vinsten. Jag har fått ett frikort på sjukhuset! Och det mina vänner, det känns som en miljonvinst!

Men så har vi dom stunder som känns mindre bra. Jag tar denna bild som ett exempel.

När man kommer hem och möts av denna syn är det svårt att veta om man ska skratta eller gråta.

Nu mina kära fans ska jag berätta en sak för er. Jag har nämligen brutit mig loss. Gipset är veck och jag har lämnat djävulsskapelserna bakom mig. Som en larv blir till puppa (eller om det är tvärtom?) har gipset ersatts med en skena.  Men inte till vilken skena som helst. Nej för den här skenan är rosa och har luddiga kanter, titta!

Tyvärr varade inte lyckan längre än tills igår, då jag fick uppleva min första tandvärk. Men det är väl så det är när man kommer upp i åldern. Först benskörhet och därefter tandlossning? Sedan i går kväll tills nu har jag legat i fosterställning och gråtit. Nu är det slut på tårar så i väntan på nya knaprar jag på dom hära. Lila, roligt!