..hoppsan kerstin..

Dag 1.

Klockan är 17:15. Jag har precis blivit upphämtad av det gästvänliga paret. Vi åker i en liten silverfärgad bil. Jag är alldeles pirrig i kroppen och spänd av förväntan. Det luktar gott här inne i bilen, nästan som skurmedel. Jag ser att Saras läppar rör på sig och hon viftar vilt och pekar med hela händerna. Men jag kan inte rå för det, för hur mycket jag än försöker koncentrerar mig kan jag inte höra vad hon säger.  Hennes mun bildar bara en massa konstiga läten, boaw bao baooo bawooow. Slooomotion. Tänk om det är något viktigt hon har att säga? Dom kanske har speciella förhållningsregler hemma på Fritzhemsgatan 61. Det här är kanske något jag verkligen bör lyssna på. Man kanske inte får äta knäckebröd i sängen? Eller så måste man vid varje toalettbesök fylla i ett protokoll på vilken typ av ärende man utträtt där inne. Spännande.

Nu, äntligen hör jag vad hon säger.
Vi är framme, det är dags att kliva av. Hon är hungrig men först måste posten hämtas. Det är en herrans massa post som kommer till det här hushållet. Bland annat ett stort rött kuvert. Jag känner igen det där kuvertet. Sara öppnar det och hummar lite grann. Och rabblar en massa siffror och konstaterar att det var intressant. Nästa gång ett sådant kuvert dyker ner i min brevlåda ska jag också öppna det. Humma lite och tycka att det är intressant. Hon stoppar ner papperna och läger undan det i en låda där det tycks ligga fler intressanta papper. Så ska jag också göra när jag får mitt nästa röda kuvert, inte slänga det som jag gjorde sist. Man vill ju inte missa något.





Jag tar mig en lov om i lägenheten och känner snart att det är något som inte stämmer. Det finns något här inne som inte borde vara här. Som ett sjätte element. Eller ett femtehjul rättare sagt. Jag känner mig iakttagen och börjar ana oråd. Det här kanske inte var en sån bra idé trotts allt.

Närvaron från något eller någon annan blir bara starkare. Och plötsligt, som en svart skugga sveper en skepnad förbi i ögonvrån. Jag blir livrädd och önskar mig tillbaka till Prästgatan. Jag blundar hårt och koncentrerar mig ordentligt.  Oavsett hur hårt jag försöker känner jag att jag fortfarande är kvar hemma hos Sara. Jag kisar lite och till min stora skräck möts jag av mördarkattens Sigge (Sigga, Siggo, eller vad fan hon nu heter) onda blick.




Sara och Willy blir förtjusta och pratar ömt mot djuret. Nee men är det inte lilla Sigge som kommer. Titta Bellan vad söt hon är. Hon verkar gilla dig, vad kul. Komsi, komsi, kiss kiss.

Jag får panik och drar mig bort mot köket. Sara som inte anat något av osämjan mellan mig och Sigga vill berätta om sina köksblommor. Medans hon pratar på om Citronväxter som egentligen inte alls heter Citronväxtet, smider jag ruskiga planer.

Jag frågar Sara om inte jag kan få ta ut det fina lilla djuret på Balkongen. Johoru svarar Sara glatt. Siggo älskar att vara ute på balkongen! Jag kan börja med maten medans ni går ut och lär känna varandra.  

Jag lockar med mig skrället ut på balkongen. Din lättlurade fan tänker jag. Så stänger jag fort dörren och går in igen.  Sara ropar något från köket. Jag går tid och möts av en fantastisk doft. Det blir Ärtsoppa och pannkakor, jaaausa! Det är det bästa jag vet!

Jag hjälper Sara med provsmakning, dukning och visar henne hur man gör fina servettvikningar. Först går det åt helvete men med lite trix och finess får jag till en alldeles förträffligt fin näckros.

  

Och innan jag vet ordet av det har denna underbara kvinna snott ihop en tvårätters på en grisblink. Hon är för härlig den här tjejen alltså. Och laga mat det kan hon, det är ett som är säkert!

Maaaten är klar ropar hon med en ljuv kärleksfull stämma. Willy kommer in i köket och slår armarna runt sin käresta. De ger varandra varma och djupa blickar, så för han henne till bordet och läser en bordsbön som är så vacker att tårarna rullar ner för kinderna mina.

Men precis när jag satt mig ner för att hugga in på den utsökta soppan det jag DET. Sippo har också satt sig vid bordet. Han ser lite kall ut och jag får dåligt samvete. Här Sippo, här ta en pannkaka, försöker jag. Men han vill inte veta ordet av mig. (Fine bye me!)

Efter ett gäng härliga pannkakor är det dags för en ordentlig husesyn. Willy och Sara hjälper varandra med disk och städning och då passar jag på.  Inne i vardagsrummet, i ett skåp råkar jag visst av en slump stöta på ett fotoalbum. Härligt tänker jag och gnussar min händer.

Titta vad söt hon är hörni. En riktig liten sockertopp!

Jag rotar vidare i lådorna. Vid första anblicken verkar inget vara av intresse. Jag rotar lite längre ner och tillslut får jag fram den här trevliga burken. Müsli, gott! Nehej, det var det visst inte, men gott var det i alla fall. Nej, inte det heller föresten.

Efter min upptäcktsfärd i lägenheten är jag redo att go down to business med grevinnan i hushållet. Vi sätter oss ner i soffan och Sara berättar. Hon berättar så mycket och så fort att jag knappt hänger med. Men en sak är säker, den här fina tjejen har ett hjärta av guld. Och precis när jag ska till o utala dessa ord högt, hör jag henne säga Men du Bellan. Brukar inte du får en känsla att du vill putta någon? Ja du vet om du går över frösöbron och någon cyklar förbi, har du inte lust att putta ner den personen i sjön då?! Det skulle ju vara jättkul. Eller att få slå någon i huvudet, det skulle jag vila.

 Ja du Sara, svara jag. Vi är nog inte så olika i alla fall.

Vips så har det blivit kväller. Sara sparkar igång tv-apparaten och äntligen får jag titta på en stor tv. En sån som man ser texten på, ja bilden med för den delen. Vi fixar våra naglar och jag får låna Saras Blås-Apa. Den är söt och fungerar litegrann.

Sen dukar Willy fram kvällsfika och jag känner mig nästan som en prinsessa. Blir servad av en liten apa som blåser daglarna torra och matat med ost och kex av en betjänt. Är det så här Sara lever sitt dagliga liv, ja då tror jag bestämt att jag flyttar in hit på heltid. Lyllos henne liksom!

Precis när vi har som roligast slår Willy näven i bordet. Nej, nu är det bingen som gäller, det är en dag i morg
on med. Han verkar ändå ha bra pli på Damen sin, för hon tar snällt bort sin the kopp och plockar fram tandborsten.  När alla 32 (x3) gaddar är borstade säger vi god natt och somnar tryggt och tätt intill varandra

Dag 2.

Klockan är: Okristligt tidigt.

Jag vill helst av allt ligga kvar i sängen en vecka till. Jag sparkar runt lite i sängen och plötslig hör jag två tisslande röster. Skräckslagen hoppar jag upp ur sängen och i samma sekund som tårna nuddar det kalla golvet väser Sara, Beeellann, vad gör duuu?!

Neä, jag gör alltid så här när jag vaknar. Måste upp fort vettu, annars blir jag kvar i sängen hela dagen. Hon köper det och masar sig upp ur sängen. Nu blir det frulle på fin asjetterna gapar hon och far fortaren än en vessla in i köket. Två sekunder senare och efter lite klirr i porslinet står en frukostbuffé framdukad. En underbar frukost  med massor av bra saker att starta dagen med. Sen är det dags att styla barret.

och när jag ca 5 min senare sätter mig i bilen konstaterar jag, att det här var nog en av de bästa övernattningarna jag varit med om.

Den får 5 av 5!








Ett stort tack till Sara och Willy som välkomnade mig in i deras hem med en varm och stor öppen famn. Jag hade det så himla bra hos er. Hade det inte varit så att jag hade ett eget hem, hade jag nog stannat hos er för gott. Och en sak kan jag lova er andra, ska man någon gång vara gäst hos någon så ska man vara det på Fritzhemsgatan 61. Här ges kärlek till allt och alla, även till Katter som Seppo!

Och som pricken över i:et

Nu har jag ont i hjärtat! Är det någon som sett reklamen om den lilla lilla apan som inte vill att man ska äta upp hans bananer? Jag såg den nu! Och nu vill jag bara stoppa fingrarna i halsen för att få upp alla bananer jag någonsin ätit. Jag sitter ni med gråten i halsen och känner mig mer eller mindre ovärdig. Stackars lilla apa! Från och med nu lämnar jag alla bananer åt dig, ALLA! Jag är verkligen full av ånger och vill inget annat än att gottgöra dig, Aphuu lilla..

Är det inte för hjärtskärande?!!

Sitter ni i era stugor med nedbitna naglar nu?

Väntar ni spänt på att få se första delen av Bellan flyttar ni?

Klart ni gör!

Men får ni allt vänta lite till. Jag har nämligen förlagt sladden till kameran. ( Nivet den man sätter in i datorn för att föra över bilder. Varför kan ingen tala om vad en sådan sladd heter?!!) Jag ska ge mig på en storstädning imorgon, så vem vet, kanske får ni läsa om mitt dygn hos Sara då..

Från det ena till det andra. Det har varit en stor dag idag. Det var nämligen fösta dagen på året som fräkenodlingen uppdagades. Första dagen på 2010 som solen på riktigt värmde mitt förfrysta plyte. Känslan var total! Och tanken på att det snart bara är 3 veckor kvar tills hela min kropp omsluts av 30 grader värme, dygnet runt!, känns helt fantastiskt. Um um..

 Ikväll somnar jag med ett gäng nya fräknar, jauuusa!!

Titta så fina dom är! Blir ju alldeles blöt i tårkanalen.

Det var absolut min favoritbok när jag var liten (på andra plats kom Petter och hans fyra getter), och nu har det äntligen blivit en film. Har ni sett den? Jag ska se den nu!

Eller snart i alla fall..

Ikväll drar projektet ”Bellan flyttar in” igång på allvar. Fösta besöket blir hos min eminenta vän slash co-worker Sara Staflin Sandberg. Ska bli kul att se vad som händer hemma hos henne en helt vanlig dag som denna. Hon kanske överraskar med en trerättersmiddag? Eller kanske en fisketur? Precis en sån som Carina & Dregen gjorde! Det skulle vara kul.

Nu är i alla fall väskan packad och om allt går enligt planerna bör jag bli upphämtad av värdparet Saras & Willy, om exakt 3 minuter. Snacka om ett varmtvälkomnade, eskort ända fram till dörren!

Önska mig lycka till nu och glöm inte att titta in här för att se hela reportaget. Lägger ut det under veckan. Hej
svejs pizzafejs!

Hej kära vänner.
Gissa vem som är lyckligast på Prästgatan idag då!

Joserni, det är jag det.

Jag tog mig precis en rövare runt om i lägenheten och hittade sladden till min kamera (nivet den man sätter in i datorn för att föra över bilder. Vad heter en sån sladd egentligen?)  Jag slängde runt med den som en cool Cowboy och plötsligt fick jag syn på kameran. Krafsade mig i barret och funderade på om den och sladden på något mystiskt sätt har börjat fungera. Sist jag testade var året 2009, och då ville varken sladd eller kamera lyda min order. Jag blev så arg och frustrerad och därför hamnade alltsammans längst ner i flyttlådan. Och där blev det liksom bortglömt. Tills nu.

Med attityd som heter duga och med en inställning som; om du inte äter med mig, då äter du INTE ALLS!, pluggade jag in grejorna.

Och det funkade. DET FUNGERADE!!!

Kan ni förstå. Nä det är klart att ni inte kan, men från och med nu kommer ni troligen kunna se något mer aktuella torsdagsbilder.

Som den här tillexempel. Det är mitt kök.

Det är torsdag och vad passar då bättre än en torsdagsbild?

INGET!

Så här är den

Beskrivning. Året är 2009. Det är sommar och för första gången på länge känner man värmen i luften. Solen skiner och det är lördag. Storsjöyran, matter of fact. Jag och Sara laddar inför kvällen på en okänd förfest. Så här i efterhand har vi fått veta att det varit tillställning i Svenstaviksanda. (Linnea var ju faktiskt där från början så det kan mycket väl stämma).

Ca två minuter senare har vi spänt fast sandalerna och tagit oss in på området. Där smuttas det på öl i plastflaska, i i stortsätt alla tält som kommer i vår färdriktning. Vi traskar vidare in i yran, till Thåström. Och nu upptäcker vi att vi har en liten liten människa vid namnet Helena i hälarna. Hon är jättesöt och har en stor rosett på huvudet. Det är när Thåström börjar spela som oron sveper in. Hur ska lilla lilla söta Helena komma levande ur detta?! Jag och Sara byter några snabba blickar. Jag ser att vi tänker samma sak; Mission Rädda Helena!



Precis när vi ska till att påbörja räddningsuppdraget inser vi att Helena, den lilla vesslan, har försvunnit. Poff sa det bara, så var hon borta. Det kan inte ha gått mer än en halv sekund. Man ska inte underskatta små personer, många av dem har förmågan att förflytta sig med ljusets hastighet. Läskigt det där.

Om exakt fem veckor sitter jag på flyget på väg till Langkawi. Jabadabadooo! Men det finns en sak som grämer mig lite. Flygresorna! Jag är ju så förbannat flygrädd. Själva flygresan brukar kännas okej, men det är start och landning som är rent ut sagt vidriga. Att vi dessutom ska mellanlanda mitt i Saudiarabiens öken känns si så där.  

Nu ska vi se.. Arlanda, Doha/Qatar, Kuala Lumpur, Langkawi, Singapore, Kuala Lumpur, Doha/Qatar, Arlanda och slutligen Östersund.. Ja men då så, då blir totalt 18st start & landningar. Men GUU vad kul!

Nu ska här bunkras upp med Cool Down. De och en (två tre fyra..) wirrepirre är nog det bästa botmedlen för flygrädsla. Eller har ni tips på andra metoder?

Men ni. Vad kul att så många hakat på idén om ”Bellan flyttar in”. Jag tycker vi drar igång med hela schabraket under nästa vecka. Vem är först ut att erbjuda middag o sovplats?

Jag vill redan nu klar göra att allt kommer att dokumenteras. Viktigt är att du agerar precis som du skulle ha gjort om jag inte var där. Har du tvättstugan, hänger jag med. Ska det storhandlas, då är det jag som kör vagnen. Har du friskis & svettis, ja då kan du räkna med att jag är med!



Kort sagt, jag är med på allt du gör. Jag kommer även att göra en intervju, men det är viktigt att det hela framställs som ett öppet samtal, som om du och jag känt varandra i evigheter och bara älskar att umgås med varandra. Det blir bäst TV då.

 Nu är det dags att krypa in under täcket för i morgon ska jag jååba!

Yes. Då kan jag stolt säga att bok numero fyrtio är utläst. Nu återstår alltså sju böcker att plöja igenom och sedan är jag klar med hela bokserien. Jag är så pass klar med den att jag är redo att lämna ifrån mig den för gott. Är det någon som är sugen på de 47st Sagan om Isfolket böckerna?

Förresten. Titta vilket fint mönster jag har hittat. Vore det inte snyggt att sätta en ram runt tygbiten?

Typ så här

Volá!

Jahapp. Ligger ännu kvar i sjuksängen. Långt nerbäddad band duntäcken och kuddar. Det är ganska skönt men så fort jag slumrar till brakar årets hostattack loss. Jag försöker sitta upp när jag sover. Inbillar mig att man hostar mindre då. Men problemet är att jag alltid vaknar upp i ett kruppanfall, liggandes. Det tycks inte spela någon roll hur många kuddar jag bunkrar upp bakom ryggen, jag vaknar ändå på magen med en enorm slemsamling nere i lungorna. Och den slemladdningen tar ca 2-3 timmar att få upp. Där, där fick ni er en trevlig statusrapport från mig.

I övrigt så börjar jag bli sjukt less på program som Rachael Ray, Efter tio och alla jävla spelprogram. Är det verkligen någon som vinner pengabunten bruden står och viftar med? Knappast! Och vart fan är personen som castat programledarna? Tala om det för mig, jag har ett och annat att säga den pajsaren!

Just en dag som denna önskar jag att jag var en av dem som vågade tanka hem roliga filmer och serier. Som tur är finns SVT Play – tack gode gud för det!

Nu underförmiddagen har jag kilat på Kungens & drottningens bröllop från 1976, så fint. Sen har jag även upptäckt att TV4 också har en play tjänst. Där har jag nyss tittat på Berg flyttar in.

Gud vad jag gillar den där kvinnan. Carina är för bra härlig hon, och programmet med. Tänk om jag skulle göra något liknande. Bellan flyttar ni. Skulle inte det vara helt fantastiskt?

Vem blir den fösta att flytta in till?

Är det bara jag, eller förstår ni också att jag måste ha en okänd tvilling någonstans här på jordklotet. Jag blir lika förbryllad varje gång jag stöter på den här bannern. Ibland får jag för mig att någon har smygfottat mig. Men så tänker jag lite mer. När har jag någonsin haft hörlurar som dessa på mig? Är så nyfiken att se resten av detta ansikte. Vem vet, vi kanske är identiska hela kroppen, rakt igenom?!



Då kan det lika gärna vara hon som är ute och härjar, skränar på gator & torg och bryter av bilantenner. Lurigt det där. Man går aldrig säker..

Jag vet inte om det är min egen övertalningsförmåga, men känner jag mig inte lite bättre nu?

Nu har jag ju varit sängliggandes i snart ett dygn så jag tycker att förkylningen borde ge vika snart.

Känner jag min inte bättre tills imorgon kommer jag ligga i sängen och gråta hela helgen.  Det är nämligen första helgen sedan september som solen ska skina. Och det vore förbannat trist om jag inte kan gå ut och njuta av den.  Se så håll tummarna för mig!

O så dom här. Lite tips på snygga brillor från topshop

Ett två tre fyra fem sex sju åtta nio tio elva tolv tretton fjorton femton sexton sjutton arton nitton tjugo tjugoett tjugotvå tjugotre tjugofyra tjugofem tjugosex tjugosju tjugoåtta tjugonio trettio trettioett trettiotvå trettiotre trettiofyra trettiofem trettiosex trettiosju trettioåtta trettionio fyrtio fyrtioett fyrtiotvå dagar kvar till Malaysia!

Jojominsann, den 14 april bär det av med ett ressällskap på 27 personer till Langkawi, för att delta på systerysters & Kri’s bröllop. Och jag har fått äran att vara brudtärna!!

Kan inte riktigt fatta att de ska gänga sig. Känns helt otroligt. Och att de dessutom ska få säga ja tillvarandra på en vit sandstrand. Smart drag av dem.  Det kommer att bli så fint, blir tårögd av bara tanken..

Men fyrtitvå dagar! Det är tamejfan en hel evighet till dess. Och just i dag känns det extra långt  bort med tanke på att jag i skrivande stund ligger nerbäddad i sängen, febrig och snorig. Mår pyton och önskar att jag kunde sova bort hela förkylningen. Jag vill till värmen nu! Dricka paraplydrinkar, guppa i poolen, gnola på gamla reggaebits. Ooo nu börjar längtan bli för stor.

Men det är mycket att greja med innan en resa som denna. Förutom brudtärna kommer jag bland annat hålla i morgonjympan vid poolen.  Jag är så gott som klar med passen, har bara några finslipningar att göra. Tänkte att jag kunde lägga upp lite övningar här, så kan ju ni träna hemifrån medans jag gör det på andra sidan jordklotet. Vad tycker ni, skulle ni vilja det?

”Har nu krupit ner under täcket och sitter med datorn i knät. Eller ja, här har jag legat sedan 16:50 och här förblir jag hela kvällen. Pappershögarna runt omkring mig växer så det står härliga till och en sak ska ni ha klart för er, det stramar nå så förbannat under näsan! Det är alldeles fnöskigt där. Inte alls lika mysigt och lent som under hakorna.

Det är precis som att jag är på gränsen. Ja alltså på gränsen att vara frisk och förkyld. Jag känner mig rätt ok, men skulle jag kravla fram till spegeln skulle jag med största sannolikhet mötas av en fasansfull syn. Sju svåra år. Med smink ut smetat på kinderna. Ni förstår, för att spä på det hela och tycka mer synd om mig själv, lyssnar jag på gamla kärleksdänger. Gråter en skvätt och snorar ännu mer. Det är så sorgligt. Framför allt det sistnämna. . .”

Torsdagsbilden så klart!
Kan ni lägga pusslet då? Om inte, tycker jag att ni kan spana in dubbelhakan/hakorna (mittenraden längst till höger). Visst är den mysig?! Visst får man lust att bläddra mellan hudflikarna?! Um um..