..hoppsan kerstin..

Bilden blev så där. Har lite utav en dålig hårdag…

Kolla! 

Svårt att sura över borttappade bokstäver när man hittar bilder som dessa. Du och jag Mowgli!

Hej där meine liebe Kitzen Katzen!

Åh vad skönt det känns att skriva så. Det var alldeles för länge sedan. Jag får känslan av tvåtusennio. Årets år, vilka stunder!  Och en sak vill jag att ni ska ha klart för er. Oavsett hur lång tid det tar mellan mina uppdateringar så är ni (de flesta av er) alltid M i n a Liebe Kitzen Katzen.

På tal om tvåtusennio. Eller tvåtusentio rättare sagt.
Jag har börjat året med att dra på mig en ovana. Istället för att uttala första bokstaven i ordet Hög (t.ex. pappershög) med ett H (som det så riktigt ska vara), använder jag mig numera av bokstaven B.

Det här händer mig flera gånger om dagen. Utan att jag någon som helst kontroll över det. Det bara kommer av farten och jag blir lika överraskad varje gång. Jag kan inte för mitt liv förstår varför!?

Det hela leder, som ni säkert förstår, till total förvirring hos mina kollegor. Men också jag finner det hela olustigt. Generande. Är det någon av er som vet varför det blir så här? Och hur får jag tillbaka mina H:n?

Bäst svar vinner något fint… ”Fint”

Första fredagen som tjugosexåring. Sitter i lyan och lyssnar på David Bowie’s Rebel Rebel. Nynnar med och tycker att låten är så rätt. I takt med musiken hyttar jag med näven. När refrängen kommer klämmer jag i lite extra. Det låter väldigt bra och jag känner mig giftig.

Helgen är här!

Är det någon där?!

Ja men titta titta. Nu blev ni allt storögda va?

Fröken Olbrant har äntligen startat upp maskinen och loggat in. Det kunde ni inte tro va?




Jag vet att många av er varit på vippen att ge upp besöken hit. Att ni under flera veckors tid tittat in här men lämnat sidan lika snopna. Inget nytt. Inget spännande att ta del av. Inga äventyr. Men likt förbannat har ni fortsatt att titta in här, i hopp om att få läsa det senaste och ta del av min flärd.

Och det ni, det ska jag säga er. Att hela den här grejen med att inte uppdatera, har varit en plan från min sida f r o m  t h e  b e g i n n i n g. En plan jag legat och ruvat på, i (i princip) all evighet.  Ungefär som ett experiment. För så här ligger det till mina kära. Precis innan ni ger upp viftar jag med lillfingret mitt, och genast är ni där som hungriga pirayor.  Det tar aldrig fel. Ni vill sluka i er mina smaskiga berättelser och gotta er i mina bilder. Jag vet hur sånna som ni fungerar. Jag har lekt med er som ni vore marionettdockor.  Jag har kastat tärningen och ni har gått tillbaka till ruta ett. Ni har varit Fia och jag har varit knuffen. Jag vet precis vilka typer ni är. Era blodtörstiga vildvittror!

..Em.. ja, alltså nu var det tag sedan jag skrev något här. Och det där kanske inte var det bästa sättet att börja upp årets första inlägg på. Ni får ha överseende om jag är lite ringrostig. Vem vet, det kanske blir ett till inlägg fram över?  

Huja, känner mig lite som Tengel den Onde..