..hoppsan kerstin..

Tisdagskväll. Klockan är snart tio. Och vad gör jag?

Jo serni jag bakar en överraskningskaka till mina kollegor.
Och medans den gräddar till sig i ugnen ritar jag i min målarbok.
Man blir aldrig för gammal för tuschpennor!

Tvärtom faktiskt. Ju äldre man blir desto mer sport blir det av grejen.
Inget får komma utanför linjerna, det är regel nummer ett!


Men efter att ha färglagt si så där fem motiv började handen krampa.

Så nu sitter jag här igen..

Känns som att jag är skyldig er några kompensationsinlägg för tiden då jag är mindre kreativ.


Och som ytterligare plåster på såret delar jag med mig av mina alster.

Något att skriva ut och rama ni kanske?

 



Föresten..

Detta var julen då min familj bestämde sig att inte ge varandra julklappar längre.








See why?

Kastrullerna står laddade på spisen. Nu jäklar ska här kokas!

Funderar stark på att starta något eget på sidan om, nämligen vattenförsäljning!
Om man ska lyssna på medierna lär det bli hårdvaluta på drickbart vatten nu under jul.



Så vad tror ni?


Fem spänn för ett glas. Två för tio!







Kauf Wasser bitte!

Har ni sett något finare?


Mitt allra första pepparkakshus!

Blir alldeles tårögd när jag ser denna fina skapelse.

Förra helgen firade vi korvens 25 års dag. TjugoFEM år! Fattar ni?!!

Nuru Korven! Det är nu Oil of Ulay blir en av dina närmsta vänner!







”Mission helt möjligt –highjacking körven”
  På med ögonbindel och in med sugröret.





Lunch på Hollyday.. Suprajs!





Turning-fucking-twenty five!

Roliga gänget spexar loss med tummarna i vädret.
Heeeelt Galet!





Här börjar äventyret!




Uppställning!
Fia fattar noll medans vi andra är spända av förväntan..





Födelsedagsbarnet hackar tänder av... Skräck? Kyla?










Exotisch!





Finaste 25 åringen ever!

Jana har mitt skrev i fokus och Willy kastar hatiska blickar mot de andra.
Det är precis så här en fördelsedagsfest ska vara!
Synd att jag hade lapat i mig en alldeles för stora mängder kranvattnet, och inte kunde närvara på skumpaslukandet.


Meeen, trotts alla paraciter i kroppen min var dagen toppen!
Fantastiskt att få vara med och fira in ditt 25:e år!

Nu gör vi 25 till. Minst!

Så här med facit i handen kan jag fastslå att det var ett väldigt bra år.

Jag menar, Kikki Danielsson vann melodifestivalen med den klämkäcka låten Bra vibrationer.
Ärligt nu, hur många av er har inte vibrerat loss till den liksom?!


Så var det där med fem och tjugofemöringarna som äntligen avvecklades. Som vi alla hade väntat!

Och inte att förglömma Klaus von Klitzing! Ja nivet han som fick Nobelpriset i fysik.


Herregud! Nu när jag tänker tillbaka på året så inser jag att det måste ha varit årets år!



Inte minst för Susanne & Jörgen, som den 19/11 -85 välkomnade sin lilla dotter till världen.



Det var ju inte förrän många många år senare som jag fick möjligheten att lära känna deras lilla pyre. Fast vi det laget hade hon förändrats en aning. Med lite mer osirisskor och med ganska mycket mer tonårshormoner i kroppen. Men jag kan med handen på hjärtat säga att jag tyckte om henne lika mycket då, som hennes föräldrar måste ha gjort första gången de såg henne..

Hehe, typ..



Det tog väl sisådär en halv flaska Baccardi, en Coutley Ugly film och en språkresa till Malta innan vi godkände oss som varandras oskildaktiga vapendragare.

GRATTIS PÅ 25 ÅRSDAGEN FINA FINA SOFIA, KORVEN, MAGGAN!!!

  


OCH NI VILL JAG ATT NI ALLA SJUNGER MED!!!

Det är jädrar i det snuset gung i hela ordenshuset
när Sofia spräcker kjolen i en go-go.
Det är klös i klarinetten när hon svänger med kvintetten
folk blir vilda när Sofia dansar go-go.
Varje karl blir yr och lysten, det är böljegång i bysten,
hela salen brakar loss och skriker: MERA!
Och hon kan försäljningstricken där hon dansar framför micken
och musiken kommer loss med ett helvetiskt vrål.
Det är bara glada dagar, det är inte nån som klagar.
När Sofia dansar go-go är hela salen med.

Ingen mening med att fria under veckan drar Sofia
hem till fyra barn och man utanför Kumla.
Hon ska laga mat och duka och ta vara på sin sjuka
man när han vart ut med grabbarna å rumlat.
Pysslar om och lagar maten det är alltid fullt på faten
det är bara att gå lös på isterbanden.
Ho“ får sno å gno å städa ifrån måndag å till fredag
men när lördagmiddag kommer är det stopp.
Då får familjen tugga rester, hon ska ut med sin orkester
och på lördag-söndag ska dom spela opp.

Så det är jädrar in i snuset gung i hela ordenshuset
när Sofia spräcker kjolen i en go-go.
Alla tycker hon är läcker när hon vickar på sin häck är
alla vilda och Sofia dansar go-go.
Varje karl blir yr och lysten, det är böljegång i bysten,
hela salen brakar loss och skriker: MERA!
Höften får den rätta darren när det rungar i gitarren
och musiken kommer loss med ett helvetiskt vrål.
Det är bara glada dagar, det är inte nån som klagar.
När Sofia dansar go-go är hela salen med!




Önskar dig en underbar födelsedag!

Din Isabelle, Fjant & Marre.

En ruggigt bra och skön start på helgen.

Har precis kommit upp ur ett varmt och avslappnande bad.Det är ju precis så här man ska avsluta veckan och börja helgen. Nu känner jag mig levande igen!


Sitter och avnjuter en alldeles förträfflig fredagsmiddag -rostmacka och ett stort glas mjölk!
Försöker ta coola bilder på mig själv. Går så där.

Känner mig mer som han den där snubben i Loranga, Masarin & Dartanjang.

 
Titta, nu har det blivit vitt och fint här. Precis som det är utanför fönstret. Vintern är här!


Skitsköna fredag är också här!


Idag har jag haft en riktigt grym låt på hjärnan. Jag älskar när jag får det.
Melodin finns med och gnolar i huvudet hela dagen. Det känns lite som att man är med i en musikvideo.
Det spritter i benen och man vill liksom bara smiska tamburinen i takt med musiken.
Om man hade en tamburin, vill säga…




Ni vet middagen hos Johan, den blev jättelyckad!
Jag hade dock glömt bort att informera om min ansjovisallergi, och till min fasa serverades det Janssons Frestelse. Alltså, enligt mig är Janssons Frestelse satans påfund.

Men på något konstigt sätt lyckades Johan göra denna maträtt ätbar. Den var till och med god! Bra där!


Precis som på TV filmades hela tillställningen.
Det är konstigt det där med att bli filmad. Jag som normal sett är en rätt ohämmad kvinna, blir helt plötsligt lite stel och blyg när REC lampan lyser.


Till vissas förtret reagerar jag inte likadant när det gäller en vanlig kamera. Då härjar jag skoningslöst framför kameralinsen. Klick klick och jag är där. (Framför alla andra).

Men jag antar att det är en vanesak.
Det är ju ändå fyra avsnitt till som ska spelas in. Jag hinner nog bli bekväm framför den kameran med.

Nu är det bara att hålla tummarna för att nästa veckas program blir lika bra.
Det är min vapendragare, Sofias tur att agera värdinna. Spännande!
Jag kommer nypa dig blå om du bjuder på något som finns med på min allergilista! Hör du det?!!


För er nyfikna kommer alla avsnitt att finnas på The World Wide Web innan jul.

Föresten, här har ni låten som jag levt till idag.

sprider kärlek på
en gata med för mycket
ensamhet sätt på
hörlurarna du slipper
skrik men vad vet jag
om ensamhet så jag
hoppar och trampar på ditt hjärta

jag vill sova i ditt hjärta nu
kan vi inte bara sova
något litet enkelt lätt
som slutar när vi é klara
jag kan vara mer än nog för mig
hur mycket plats får jag ta
går nära alla husen så ingen trampar på mig

sprider kärlek på...

hur är det att leva
när livet är precis värt
välj spotta eller svälj
trampar ner dig
behöver andas
du kanske tror att du är gjord
utav hårdaste betong
vad gör jag här
jag snubblar och halkar på ditt hjärta

Underbar låt av Little Marbles.

...eller åtta hos Johan?

Ikväll är det dags för premiären av H1s egna version av Halv åtta hos mig.
Fast det blir klockan åtta (sharp!) hemma hos Johan...

Spännande. Och lite läskigt.
Det är alltid lika kul och fascinerande att komma hem till folk för första gången.
Se hur dem har det. Om hemmet speglar sig i personen, liksom.


Om man dessutom kan få en liten stund för att snoka blir det hela ännu roligare.
Att ta en titt i badrumsskåpen är absolut det bästa!
Där inne kan man få en bra bild av hur personen är. På ett ungefär i alla fall.

Johan har jag ju jobbat med det tag nu, men jag har absolut ingen aning om hur han har det där hemma. Om han är pedant eller lite mindre noga som jag själv. Ska som sagt bli väldigt spännande att se. Och sen maten då! Undrar vad han kommer att bjuda på. Jag hoppas för hela mitt liv att han har tagit hänsyn till mina allergier; Pölsa, Lever, Potatisbullar och Tonfisk.


Tänk om han har inrett sin lya med stora porslinsdjur? Det kanske finns en mäktig kristallkrona? Eller varför inte rött plyschtyg på väggarna??

Morgonens låt.

Dagens låt.

Veckans låt.

Månadens låt.

Jana, idag tisdag, ska jag städa handväskan! 
Eller vill du göra det? Kom upp till mig på fikan vettja!

Hallå frasmusar!


How’s the life treating you tonight?


Coolt va?
Lite international så här på måndags kvällen. Sån är ja ba’ mångsidig och flashig.
Yeah, yeah!



Jag har verkligen ingenting för mig nu. Eller det har jag egentligen. Jag har massor att göra, tvätta, gå ut med soporna, föra över bilder till datorn, sy in ett par byxor, pocka fram vinterkläder och stoppa undan sommargarderoben. Rensa skafferiet och slänga allt som har bäst-före-datum 2009. Städa handväskan, lösa knutar på sladdarna jag envisas med att ha i handväskan.


Ja ni ser, hur mycket som helst. Men inget kul.
Jag gillar inte att göra saker som inte är kul…



Just nu önskar jag att jag hade motivationen för att skriva ett häpnadsväckande inlägg. Något inspirerande och imponerande.  Ni ser ju hur bra det går.



Nej, här krävs visst lite uppmuntran. Från ER!!
Seså, visa nu att ni älskar mig, avgudar mig, vill ha mer av mig.
Visa mig att ni är mina fans, mina beundrare!

Ge mig litt' buuuurning love!!!

I natt har jag drömt om allt man kan drömma om.
Enligt vittne har jag fört ett jävla liv. Pratat och farit runt i sängen som en annan toka. Gormat Nej Nej NEEEEEEJ!
Måste bero på allt skräckfilmsprat igår.



Jag är egentligen för feg för att titta på skräckfilmer.
Men jag brukar youtuba på trailers, utan ljud. Och med händerna för ögonen…
Det blir liksom inte lika läskigt när man varken ser eller hör något.
Men spänningen av att veta, att något läskigt händer mitt framför mig räcker.
Gott och väl!

I går kollade jag på Psalm 21’s trailer. Dock glömde jag stänga av ljudet. Gissa om jag var nära en katastrof i brallan!

Föresten, här är bilderna från igår.

     

  







Ligger just nu i soffan. Dricker glöggtea och njuter.
Ser ut att bli en fin Alla helgon dag här i Östersund.
Borde kanske klä på mig och ta tag i dagens nödvändigheter.Men nej, jag ligger nog kvar här ett tag till.
Tänker tillbaka på alla goda kräftor vi slurpade i oss igår. Um!
Mamma & Göran, ni kan det där med att koka kräftor ni!
Har ni kvar några i era gömmor kan ni se dessa som en fin julklapp till mig!

I morgon firar vi Halloween på jobbet.
Lite senare än alla andra, lite bättre än alla andra. He he..

Har fixat, trixat och donat med utstyrsel och rekvisita.
Trodde allvarligt att jag var så mycket bättre på sånt här. Men nu när jag tittar på mina skapelser inser jag att jag är ungefär lika skicklig på halloweenoutfits som på bowling.


Känns som att min vad-jag-är-bra-på-lista blir kortare och kortare..


Men! Det är inte bra att vara för hård mot sig själv. Nu gäller det bara att hitta en ny sak som jag är bra/bättre/bäst på. Man får liksom testa sig fram!


Börjar med att ta ett glas vin så här på torsdagskvällen. Det går bra, det verkar jag kunna utan svårigheter. Check.


Och så tittar jag på lite trailers på youtub. Det går utmärkt. Check där med!



Se! Vips så har jag hittat två nya kvaliteter.


Som sagt, det gäller bara att våga testa nya saker.






Och titta här!
Här har ni några fina bilder som JAG har tagit. Med mobilkameran. I bilen. I farten!

Inte så pjåkiga va?!

Borde kanske satsa på en fotografkarriär?! Jag menar, min talang där kan ingen förneka!



I morgon är det fredag och det ska vi fira med Svenska Signal! Ummmm!

Lika bra att fira ordentligt, för på lördag står sorg på agendan. Ska sörja hela dagen. Och hedra, minnas och sakna förstås. Alla Helgona nivet..

Man måste dö några gånger innan man kan leva..



Eller måste man verkligen det?


En sak är säker i alla fall. Man måste logga in här för att orka, och framför allt kunna blogga.
Orka ja. Jag har liksom tappat gnistan när det gäller bloggningen. Känns mättat. Eller, det kändes så innan jag loggade in här och läste igenom några gamla inlägg.


Så slog det mig.Klart jag ska blogga! Det är ju en del av mig!
Jag vill ju dela med mig av mina historier, mina finurliga tips och tankar.

Att gensvaret från er är = 0 hindrar mig inte. För jag vet att ni sitter i era stugor, läser här, njuter och små fnissar. Förfäras och fnyser. Men ni gillart! Det vet jag!




Åh. Ni ska bara veta hur mycket jag har att berätta. Det har ju hunnit hända så mycket sedan sist. Problemet är bara att veta vart jag ska börja.



Få se nu..


Jo nu vet jag!


Förrförra helgen hade jag min bowlingdebut. Kul men svårt!
Jag har liksom inte fattat att det faktiskt är en sport. Inte heller att det krävs en viss koordinationsförmåga för att
utöva den. Det blev ganska klart att koordinationen inte är min starkaste kvalité. Glasklart faktiskt.
See for yourself

 http://arnosd.blogspot.com/2010/11/familjebowling.html



Men, det finns så många andra saker jag är bra på, så det spelar faktiskt igen större roll att jag troligtvis är den mest talanglösa människan när det gäller bowling. Punkt!