..hoppsan kerstin..

Här var det stiltje..

Ni kanske undrar vad det blev av mig efter midsommarfirandet?
Ni kan vara lugna. Jag mår fint. Jag är tuffare än vad somliga tror. Inga brutna armar, inga (större) blåmärken, huvudet sitter kvar. Dock med en annan färg. Kolla!

Sicket modelejon!

Varför inte köra på en snygg och fräscht Hollywood look nu i midsommar?

Med en rundad plattång kan du på ett enkelt sätt skapa härliga lockar i barret ditt.

Kära vänner. Midsommarafton 2010 är här!

Fram med sill och snaps och på med dansskorna. Nu ska här firas!

Vaknade för en stund sedan. Ligger som vanligt och drar mig i sängen.
Spinner som en katt.


Ett stort plus med att somna med sänglampan på, är att jag vaknar varje morgon med känslan av att solen lyser på lillnunan min. Varmt och skönt. Känns precis som att ta en tupplur på stranden.

Nu när det är en ny dag, ljust, känns nattens inlägg så långt bort. Inte är väl jag mörkrädd heller. Pytts!


Vid närmare eftertanke känner jag mig faktiskt vassare än någonsin. Lyssnar till och med på Eminem (nytt album: Recovery, låt: On Fire) och gör häftiga gettorörelser. Som i 8mile.

J A G  Ä G E R!!!

Inte det inte. Men det är jag ska ni veta. Jag är så jävla vaken.

Sitter och smider planer inför midsommarafton. Det blir brakfest hemma hos makarna Stenberg. Det kommer att bli ett baluns utan dess like.


Jag har tagit på mig rollen som lekledare och precis som med allt annat går jag in i rollen helhjärtat. Jag gillar inte att göra saker och ting halvdant.

Sitter just nu i sängen, och har ett organisationsschema framför mig, tävlingsregler och strategidokumentation. Det här kommer bli bra det. Känns nästan som att jag planerar en cup. Lite som Kevin i Ensam Hemma. Nivet när han håvar fram kartor på fällor han ska gillra åt inbrottstjuvarna. Det hela får mig att känna …

O helvete. Ni anar inte vad som hände nu. Alarmet på en klocka som jag inte använt på år och dar gick igång. Jävlar vad skraj jag blev. Hjärtat mitt bultar så hårt att man ser hur det pulserar innanför bröstkorgen. Det jobbiga av allt var att klockan var i badrummet och att jag släkt ner allt, och för att få tyst på eländet var tvungen att tända alla lampor på vägen dit. Ni förstår, jag har nämligen gått och blivit fruktansvärt mörkrädd sedan jag flyttade in till ”Paradiset”.


Jag vet inte vad det är men av någon anledning känner jag det ytters obehagligt och skrämmande att kliva ur sovrummet innan jag tänt alla lampor. Först bordslampan på byrån, sen taklampan. När jag väl klivit över tröskeln slänger jag mig på lampknappen i hallen. Vill inte för något i världen titta in i köket. Sen rusar jag in i badrummet och tänder där. Låter dörren stå öppen och illakvickt till lampknappen i köken, först taklampan och sen den under köksbänken. När jag gjort denna procedur kan jag röra mig fritt i mitt hem och känna mig trygg. Först då kan jag gå tillbaka in i badrummet för att, ja vem vet, slå en drill. Eller som i det här fallet, stänga av alarmet.


Det hela har blivit så illa att jag inte kan somna utan att ha tvn på. Innan jag lägger mig är jag väldigt noggrann med att välja kanal. Det får absolut inte vara TV 4+ eller 5:an (Kanaler som är experter på att visa hemskheter). Det har hänt att jag vaknat upp mitt i en mardröm och möts av program som handlar om spöken eller så visas det scener på lik. Och dessa två är ibland det västa och mest skräckinjagande jag vet, förutom döden. Den är jag livrädd för. Jag har ett mycket dåligt förhållande till döden. Vissa nätter har jag till och med sänglampan på. Som en strålkastare rätt i fejan. Det tänker jag ha nu. Nu ordbajsas det märker jag. Men jag måste liksom få ur mig detta innan jag kan lägga mig till ro.

 
Det händer inte så ofta, men helt seriöst, är det någon som har tips på hur man botar mörkrädsla?

Vill du känna dig så där cool och sommarchick, festlig men med vassa kanter, salt men ändå söt. Ja då är dessa glarrer ett måste. De passar perfekt under soliga dagar på stranden. Eller varför inte ute i mörka nätters vimmel.

Är du sommarens innepinne har du definitivt dessa på kranen din.

Godmorgon mina älsklingsfans!

Oooo vad jag har det nice just nu. Vaknade för en stund sedan men vill inte, för något i världen, lämna min varma sköna säng. Så jag ligger här och sträcker ut armar och ben, gnuggar mina ögon och borrar in huvudet bland alla kuddar. Så skönt. Funderar på om jag ska orka kravla mig ur sängen för att göra en smarrig frukost. Fil, ägg, juice… Men nej, jag ligger nog här en stund till. Umm..


Men hörni. Lördagen, bröllopet! Vart ska jag börja?
Jag har liksom befunnit mig i någon form av chock sedan lördagen. Äntligen börjar jag sakta men säkert komma tillbaka till verkligheten. Det blev nog lite omtöcknat för mig efter vigseln och alla festligheter.


Jag hade ju väntat på den stora dagen sedan förlovningens tillkännagivande. Och under tiden blev mina förväntningar bara större och större. Tillslut var dagen här och jag måste nog erkänna att jag hade svårt att somna kvällen innan. Jag kände mig otålig och lite nervös. Nivet den där känslan man hade dagen innan sin födelsedagen när man var liten. Så, så kändes det (nästan).


Precis som planerat vaknade jag i ottan och bänkade mig tidigt i soffan. Insöp Tv-bolagen med gästers kommentarer. Det var med en pirrande känsla i maggropen som jag iakttog de första sändningstimmarna. Längre fram på dagen började jag faktiskt känna mig nervös på riktigt. Måtte allt gå vägen, tänkte jag.

Jag såg alla gäster komma skridande i sina fina klänningar, hästarna var polerade och hela Stockholm andades av kärlek. Jag minns att jag satt alldeles stilla och njöt. Det bubblade i kroppen och jag var varm av lycka. Jag befann mig i ett eget litet kärleksrus. 

Sen kom de. Kronprinsessan Viktoria och Daniel av svenska folket. Känslan var total, de var så otroligt vackra. Deras kärlek till varandra lyste som en smällfet aura runt dem.


Jag följde TV-sändningarna från start till slut och hade hela tiden ett leende på läpparna. Någon gång torkade jag en tår från min kind. Jag var så tagen.

När jag sedan vaknade på söndagen så kändes allt lite vemodigt. Lite som att allt vore passé. Inget mer bröllopsyra, inga mer spekulationer om hur vida Kronprinsessans bröllopsklänningen skulle se ut (bye the way, jag hade rätt! Det blev en kortärmad precis som jag sa. 1-0 till Isabelle!) Ja, på något vis kändes det som att musten gått ur. Lite vemodigt liksom.. Eller bakis på kärlek?

Kan man bli det föresten? Bakis på kärlek?

Nå ja, nu har det gått några dagar sedan bröllopet och jag vågar nog säga att jag är tillbaka till mitt gamla jag idag. Det känns mycket skönt. Och hörni, på fredag är det midsommar, då blir det galej! Därefter går vi mot mörkare tider. Deni!

Tänk om man kunde börja varje morgon på detta vis.

Key West, morgondopp den 31 mars 2009

Och är man sjuk så får man äta godis. Hur mycket man vill. Oavsett om man är stor eller liten. Idag är jag sjuk och därför äter jag godis. Ja, kanske inte sjuk. Men jag har i alla fall jävligt ont.

 
Just nu kan jag inte komma på något bättre eller godare att knapra på just nu än

Det bästa är att dessa Salta Pigvinpastiller räcker hur länge som helst.
De tar liksom aldrig slut. Så kan man ha en massa skoj men dem.

Idag har det hänt. Jag har varit inne på Facebook!
Och håll i er nu. Jag har accepterat nya vänner, kollat mailen, kommenterat andras kommentarer. Alltså jag har skrivit in min kommentar efter någon annans!  Jävlar i min låda, tänker du säkert nu. Gör det, ta en funderare du. Fundera på vad som flugit i mig. Har jag äntligen listat ut hur man gör?! Du kan ju fundera och kommentera sen.

Men egentligen. Det här med kommentarer på Facebook. Jag fattar liksom inte tjusningen. Man loggar in, kikar runt lite. Sen funderar man ut något händelserikt som man kan skriva ner. Och så tänker man lite mer och till slut väljer man att skriva. ”Har precis ätit middag. Är mätt”

Jaha, men se där ja. Det var ju jävlar i mig helt bananas. Tänk att det har ätits idag med. Jahaja, det var ju en väldig lycka att jag fick ta del av den informationen. Sensation!

Aja, det verkar i princip bara vara jag som inte fattat galoppen med det hela. Ni får gärna berätta för mig.

 



Men hörni. Till något helt annat. Något som är sensationens sensation.
Tänk att det bara är 3 dagar kvar tills det fantastiska inträffar.
Som jag har (och fortfarande gör) längtat. Jag är alldeles nipprig! Jag planerar maträtter och drycker dygnet runt nu. Försöker hitta ett bra zapp-schema mellan SVT och 4:an. Inget får missas. På lördag är det jag som sitter bänkad i soffan heeela dagen. Jag ska duka upp till en buffé utan dess like, så att jag kan sitta där från ottan till missinassen utan att behöva resa mig en endaste gång!  I två veckors tid har jag slukat allt som har att göra med det Kungliga Bröllopet. Jag har spanat in porslin, vykort, chokladpraliner, paraplyn, ja allt! Och på fredag ska jag ge mig ut på stan och slå slag i saken. Jag ska ha allt. Det bästa av allt hittade jag idag. En Kunglig Bröllopstårta. Underbart!  Oh, nu längtar jag verkligen tills på lördag.

Och så helgen då! Men alltså. Det här med att låta andra skriva här. På MIN blogg. Hur tänkte jag då?Jag kan väl medge att jag tyckte idén var fantastisk just då. Men så här i efterhand, inte lika fantastiskt. Jag kan inte hjälpa det, men jag känner mig liksom lite utnyttjad. Eller utnyttjad och utnyttjad, men i alla fall lite naken. Rädd. Exposed. 

Nej fortsättningsvis så är det jag som skriver här. Det blir mycket bättre.

Nu sitter jag här!!! Jag tänkte åka hem, men så vart det inte och lika glad är jag för det eller så är räven det?? Vad vet jag...? Hm vad ska jag säga. sjukt roligt har jag och älskar mitt liv samt den underbaraste kvinnan vid min sida!! jag är sjukt dålig på att skriva sådant här eller att skriva, hm ja du får välja..  Detta är sant är någon hes så har personen sugit kall kuk. hej och vi ses i morgon......:)  MR KUK

Ja ha, så hamnade man tillslut på Bellans balkong! Kallt som satan, men det lilla värmeljuset värmer.
Sara, aggresivt blandandes drinkar och Bella galant svepande bland gästerna för att säkerställa att ALLA har det trivsamt och bra! Linnea gled trivsamt in med en kebab i högsta hugg, kanske innehöll den grisbitar från bella, katta och sara, vem vet... det kanske var en hund, Rufus. Ok, min tur att bidra till stämningen, vad skall jag göra... försöker lite trevande med lite resehistorier... nä hä... testar med med några anekdoter från jobbet, ok, ingen succé, vi har hört dem förut... nya idéer krävs... ahhaaa... partytrix måste vara det rätta... låt det bära eller brista!!!

Nu äre jag som är här, inte Bellan.. JAG!

Jag Sara har tagit över Bellans blogg, hon kommer aldrig tillbaka, ALDRIG! Nu ni fansen, nu är ni nu mera mina! Det känns riktigt bra det här, det känns lite lurigt. Nästan lite läskigt, det pirrar lite i magen.

   (Går utmärkt att använda Farin från 1994)

Välkommen hem till mig Kastvinden!

Hallå där alla frasmusar!


Ikväll kör vi live från Billibollensballe. Min alltså.
Jag och Sara har precis avnjutit skapelserna på bilden ovan. Isen är på kylning och strax färdig att krossas ner i drinkarna.

Whoop whoop!

 
I morgon ska jag besöka min tandhygienist. Marie Gunnarsson.

Den kvinnan är nog den bästa tandhygiensten som finns. Hon välkomnar min alltid med ett stort varm leende. Hennes tänder är perfekta. När jag lite nervöst satt mig till rätta i stolen förklarar hon noggrant att, och hur hon kommer att justera den.

-Så Isabelle, nu kan du luta dig tillbaka och slappna.

Hon brukar klappa på min kind när hon ser min oro i ögonen. Hon säger att allt kommer går bra och att det hela är över på ett nafs.

Sist jag var där gav hon mig noggranna instruktioner på vilket sätt jag skyddar mina tänder bäst. Tandtråd några gånger i veckan och minst 2 fluorsköljningar om dagen. Jag måste nog säga att jag varit väldigt duktig med båda delarna.. nästan..

Det är onsdag. Klockan är en bit över 00:00. Alltså torsdag. Jag har legat i sängen en bra stund men kan liksom inte komma till ro. Kan inte somna.

Det funkar inte att läsa, titta på TV, räkna får, städa, eller göra något annat uttråkande. Vad jag än gör förblir jag pigg. Som en mört.


Min ambition var att somna i vettig tid eftersom jag ska jobba imorgon. Men den tiden har passerat och här kommer därför min fråga. Vad gör jag nu?

Dag. Daag Daaagh…

Alla snackar om skatteåterbäring. Vilken jävla återbäring?!

På så sätt, Broder Tuck, du väljer att hoppa över mig den här gången också.  Vågat!

Jodelahohohihi. Hallå mina rävar!

Här med vill jag slå ett slag för Storsjöyran 2010.
Jag är nog inte ensam om att allt för ofta köpt en tredagarsbiljett, för att kunna se alla bra artister (som så bra fördelats på de olika festivaldagarna) men på något vis alltid fastnat i öltälten. Hoande på borden, heeela natten. Ofta blir det ett besök på Marité för en sängfösare. Jag menar, har man lapat öl hela kvällen är det bra (om inte bäst) att bryta av med sprit. Rätt in i blodet och upp i pallet. Två tre shots är precis vad som behövs för att sedan åla sig hem i springorna mellan rännstenen. Känner du igen dig?

Nå ja. Det är inget dumt upplägg. Inte alls.

MEN. Kära vänner. I år skrider jag in i en ny era.

I år ska jag uppleva festivalen, musiken, på allvar. Så fort spelschemat (med tider!) finns publicerat ska jag knåpa ihop ett alldeles eget schema. Helt anpassat för mig och mina behov. Vill jag se Markus Krunegård, gör jag det. Vill jag äta en Wrap, gör jag det. Och behöver jag kissa, ja då gör jag det med.

Jag tänker inte rätta mig efter någon annan, utan i år ska jag se och uppleva de artister jag vill. Man skulle nog kunna säga att yran är till för mig det här året. 2010 Isabelles Storsjöyra. Klingar fint. Lika fint som plinkandet i introt till Thoméegränd.

Vill man så är det helt ok att haka på mig och mitt schema. Men då ska ni ha en sak väldigt klart för er. På mitt skepp är det jag som är kapten. Jag styr kosan efter min pipa.

Jo mina vänner. Nu har fröken Olbrant varit kreativ.

Ni vet de där varma, sköna, vindstilla och regnfria sommarnätterna? Ja just precis, de som inte förekommer här i Jämtland. Exakt.

Det kan ju vara trixit att klä sig sommarsöt men ändå behålla värmen, men jag har faktiskt hittat lösningen.

Här har ni den! Farbror Berntas gamla skiddress. Farligt läcker men ockå praktisk.

Har ni liksom jag vaknat i ren förbannelse över att drömmen du nyss kastades ut ur just bara var en dröm, och inte verklighet? Det händer mig titt som tätt att jag vaknar precis när det mest fantastiska är på väg att hända. Det kan vara att jag skrapat fram storvinsten och precis när jag ska greppa den stora kappsäcken, full proppad med pengar(med de största valörerna), så dras jag ut från drömmen och slår argsint upp mina ögon. Snopen. Det känns lite som om jag blivit knäppt på näsan av mig själv. Överlistad, ja ni förstår säkert min känsla.

Ofta känner jag att jag är på väg att vakna och försöker därför snabbspola drömmen, sträcka ut armarna för att få tag i det härliga. Men det slutar alltid i samma besvikelse. Även hur mycket jag än försöker och vill att drömmen ska fortsätta är uppvaknandet oundvikligt. Varför inträffar det precis när det fantastiska är på väg hända?

Det skulle vara kul att få leva ut mitt liv som miljonär, även om det så bara är i drömmarnas land. Det kan liksom vara bra att öva, innan det smäller till här i verkligheten.

Nu handlar dessa drömmar oftast om pengar. Men jag har haft liknande drömmar sedan barnsben. Fast få var luftslotten godis. Just när mina fingertoppar skulle till att nudda den enorma godispåsen väckte mamma mig. Ni må tro vilket helvete hon fick dessa morgnar.

I morse tog längtan efter något jag inte har till en helt annan nivå. Jag drömde att jag färgade håret brunt. Och jag blev så jävla snygg!

Men så inträffar det ondvikliga. Jag vaknar upp. Lika blonderad som kvällen innan.    

Konserten. S Å  J Ä V L A  B R A!