..hoppsan kerstin..

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Och det mina fans, det har jag fått erfara ikväll.

Gipset sitter nämligen kvar. På samma arm och på samma skavande sätt. Om jag inte får min vilja igenom ska det sitta där i si så där två veckor till. Helt underbart, tänker säkert du som inte är mitt hängivnaste fan. Fan ta dig, tänker jag.

Det här gipset har fått djävulen i mig att träda fram. En bitterljuv känsla.

Gips, gips, gips. Patetiskt! Hör, säger eller tänker jag ordet fler gånger kommer jag ramla och bryta andra armen. Med filt.

Nu får det vara nog. Här med sätter jag ner foten och punkt för de här galenskaperna. Någon jävla måtta får det vara, för det här, det här är inte i närheten av ett fullvärdigt liv. Måttet är rågat, kampen påbörjad och tanden blodad. Nu är det dags att bryta sig loss, ut i världen, till friheten.  

Tyckte det var dags för lite förändring, så jag började här.

Den här designen passar mig bättre än den förra, den här är mer som Rantajärvi, Ikke sant?!

Idag är det en sån där riktigt tråksöndag. Det spelar ingen roll att solen skiner eller om dagen är fylld av aktiviteter. Vet inte vad som gör det, men vissa söndagar känns som ett enda stort skavsår.  

HELVETE!!

Ja, det var min första tanke när tandläkarkallelsen damp ner i brevlådan. Jag tycker verkligen inte om att gå dit. Det spelar faktiskt ingen roll hur färglada gardinerna är, eller om det sitter en plasma i taket, eller om man får lila spottkoppar. Obehagskänslan kvarstår.

Idag har jag fått ätit upp det jag tidigare sagt, att det faktiskt inte gör så fasligt ont att bryta armen. 
Eller att ha en bruten arm rättare sagt. Själva smällen gjorde för djävla ont och så fort jag reste mig kräktes jag så det stod härliga till. Mysigt!

Men så när armen väl var gipsad (både en och två gånger) kändes det inte så pjåkigt. Lite stramt, lite stelt & otympligt men inte så mycket mer.

Fast idag mina vänner, idag har jag fått känna på smärta! Det har dunkat o bultat, skavt o huggit, bränt o domnat. Har försökt att hålla humöret uppe men jag tror inte jag lyckades så bra.. Men skam den som ger sig, i morgon är en ny dag och då ska jag tamejfan sprudla av lycka oavsett hur ont jag än har. Där hör ni!

Att underläppen plutar när jag tänker på att skid-& skotersäsongen är över tänker jag inte förneka. Men om allt går som det ska är jag av med gipset om 6 veckor och då är det tok-deffning & träning som gäller. För den 24 mars bär det av till Florida. Japp, ni hörde rätt! Bellan-Bullan ska inta Miami Beach med 2009's hetaste bikinikropp.. Eeh, om jag får bestämma i alla fall.