Gute heute alle leute!
I lördags gick jag med på att åka längdskidor. Det var rätt kul till en början. Kände mig hälsosam och stark som en Nortugg vid de första staktagen. Men det hela förändrades snabbt till en helvetesresa.
Bakhalt, dåliga spår, obefintlig balans och armar som visade sig vara helt utan muskler.
Man kan säga att jag fick smaka på längdskidåkningens baksida. Ordentligt.
Men det var inte förrän igår jag upptäckte den verkliga BAKSIDAN. Bokstavligen.
Jag har en röv. Jag har muskler jag aldrig vetat om.
Trotts träningsvärkens plågande, plågas jag av en fråga jag fick för några dagar sedan.
Det som plågar är det faktum att jag inte kan svara på frågan.
Så här löd den: Vad väljer du, antingen äta en lunch bestående av sårskorpor eller snorkusar? Det kan vara ens egna eller någon annans, vilket som, men man måste välja något av alternativen. Så är reglerna.
Här är det inte frågan om att görat, utan bara välja ett av alternativen.
Men jag kan inte. Det går inte. Det tar emot nå så fruktansvärt.
Föresten. Det blev fisksoppa. Till middag alltså.
