Har jag gjort något dumt.
Det här med målning har verkligen triggat igång mig. Allt ska målas. Allt ska bli vitt.
Trodde till en början att det var känslan av tillfredsställning att få skapa något, som eggade.
Nu börjar jag undra om det är lackfärgens arom som driver mig.
Så fort jag kliver in genom dörren synar jag lägenheten och försöker hitta nya föremål att kleta in i en tjock, vit
och blank kulör. Hittar jag inget direkt känner jag att irritationen kryper närmare.
Men när objektet är funnet och penselns första drag sveper över känner jag ett totalt lugn.
Idag sprang jag hem från busshållplatsen. Kastade jackan på hallbänken och två sekunder senare stod jag med penseln i handen och bet mig i tungan. Skulle jag verkligen ge mig på handtagen på köksluckorna?
Min medvetenhet om den kontrast de nymålade hantagen skulle ge de gulnade luckorna fick mig att tveka. Men den medvetenheten slog jag snart bort med; det kan ju inte bli sämre.
Sagt och gjort. Jag slog slag i saken och började måla.
Nu är jag klar. Det gick bra. Fint resultat.
Något som inte är bra är att jag under målningen inte känt av min hunger.
Varken luckor eller lådor kan jag öppna. Inte ens en liten skorpa går att lirka fram. Så nu sitter jag här, magen skriker och knorrar efter föda.
Fördömt!
När kommer du till mig och målar? ;)
Törs jag komma hem? :-o
Handtagen har torkat, du är så välkommen hem så!
