Fina fa'an..
Inser att jag ibland kan överdriva min självömkan. Att jag ibland kan tycka lite väl synd om mig.
Det finns ju faktiskt de som har det värre. Mycket värre.
Det kan kännas jävligt omoget och trångsynt att klaga över en icke befintlig utlandsresa eller något annat fjuttigt. Tex. en garderob är fylld till bredden med bara rat.
Men ibland är det också riktigt gött att tycka synd om sig själv. Som om man vore hela världens lilla ovän. En sån dag har jag idag.
Jag liksom gottar mig åt mitt taskiga humör, åt mina krämpor, åt saker och ting jag gör som ändå barkar åt ett ända håll. Käpp rätt åt helvete.
Som ikväll när jag stod och hackade lök, och helt plötsligt hackar av fingertoppen.
Lika snabbt som jag skrek av rädsla för att jag strax skulle dö av förblödning, sköljdes en segerkänsla över mig. Lite som HA, nu har jag fler orsaker att tycka synd om mig själv. Känn på den.
När jag tillslut samlat på mig tillräckligt med jämmer och elände är det dags för hela världen att få höra om det. Det är nu det bästa börjar. Se till att alla andra att tycker synd om mig.
