Där sprack det
Kunde inte hålla mig längre.
Vräkte i mig de sista bitarna nu.
Slukade dem allesammans utan att tugga.
Och en sak ska ni ha jävligt klart för er; Jag tänker inte ha någon ångest och definitivt inte känna en endaste uns av misslyckande. Jag var värd var enda bit.
Men det är ju klart, visst hade det varit mer taktiskt att äta upp en och en, små smaskat lite så att smaken satt kvar längre.
Meeen, gjort är gjort.
Kommentarer
Postat av: Sandberg
Babe, jag saknar dig, kan du uppdatera lite så jag vet att du lever!
Postat av: Jana
Hallååå är det någon här!!??
Postat av: Körvas
Hoho Fjant, nu kan jag läsa dina inlägg i sömnen, vill ha nya :)
Trackback
