Hööör'rr du vem som viskar'rr i ditt örrr'a?
Jojominsann, Chefen är tillbaka. Hurrej!
Efter en lång tids turnerande är jag tillbaka i blåshålet Östersund igen. Tillfullo välbehållen. Fast en sak ska ni ha klart för er. En turné med Lundell är ingen dans på rosor. Det har varit en sju-jävlar-esa, där det mesta som kunnat gå snett också gjort det. Många gånger har jag ifrågasatt mitt beslut, är den här tunern verkligen värt allt slit?!
Nu med facit i lill'handen vet jag svaret. Det har varit värt allt! Jag skulle inte göra något annorlunda om jag fick möjligheten.
Och här har min frånvaro lyst.
Jag vet att ni har saknat mig. Inget har varit sig likt utan mig. Precis som alla andra gånger jag varit i väg på turnéer och jippon märker jag att jag lämnar ett stort tomrum efter mig.
Så är det ibland. Livet är inte rättvist, det är bara att tugga i sig det.
Men nu har jag loggat in för att stanna. Ett tag i alla fall. Man vet aldrig när Uffe kallar på nytt.
ÄÄÄÄÄÄntligen, som Glenn Fylking brukar skrika!
Yes, slå på djungeltrumman för nu bloggar hon igen!
Wihooooooooooo! Laxen is back!
