..hoppsan kerstin..

Ibland är livet allt bra härligt. Eller varför inte dra till med fantastiskt.

Vissa dagar (som den här tillexempel) spelar det ingen roll hur många missöden som lurar runt hörnet beredd att hoppa fram och djävlas med mig vilken sekund som helst. Att missödena också inträffar rör mig inte i ryggen.  Jag blir varken arg eller stressad när jag vaknar upp och inser att jag ska vara på jobbet om 30 min. Jag blir inte hysterisk när tovarna i håret inte går att borsta ut och eller inte hinner äta någon frukost.  Jag skriker varken svordomar eller könsord när jag inser att de enda rena byxorna jag har är ett par bagie från ett tidigt tvåtusental. Jag gråter inte när jag ser min bleka feja med smink från gårdagen nere på kinderna. Jag känner inget större behov att ta livet av någon när att jag lagt ner avsevärt lång tid på att parera mellan glassplitter i Badhusparken och en liten stund senare glider över en spikmatta.

Vänta lite nu, Vissa dagar?  Vem försöker jag lura? Jag har väl aldrig någonsin haft en sån här dag tidigare? Och varit på ett sånt här bra humör!?  Inte ens när saker och ting går som jag vill är jag så här glad, och inte brukar jag ta motgångarna med en enkel liten axel ryckning. Nej den här dagen är alldeles speciell. Alldeles för speciell för att kunna kategoriseras som "vissa dagar".  Vad tokigt av mig.

Det är viktigt att man tar till vara på såna här dagar. Och för att göra det på bästa sett brukar jag låsa in mig i herraväldet och tralla med i Håkan Hellströms glada toner.  Se där ja, nu svävade jag iväg igen. Jag har väl aldrig någonsin frivilligt lyssnat på Håkan Hellström. Och ännu mindre trallar med?! Men idag gör jag det. Idag trallar jag, högt och för glatta livet!