Arma hjärtan..
Idag har jag drabbats av solsting vilket resulterade att jag tog en promenad hem från jobbet.
Att röra på små pinnarna är bra tänkte jag medans jag gladeligen spatserade hem och tittade på ankungar vid vattenkanten. Kontentan av en sjudundrandes solsting blev skavsår with a big fat S!
Det känns som den gången jag skrubbade mina hälar med rivjärnet.. nej nu skojade jag till det lite, naturligtvis har jag aldrig gjort det, men jag kan tänka mig att det skulle göra precis så ont som jag har nu.
Ja happ. I Östersund händer inte ett djävla skit. Tänk om man hade bott i Sundsvall, då hade man kunnat gå på Gatufesten, levt rövare ända in på småtimmarna. Men här, här är allt dött, trist och alldeles för djävla tradigt. Okäj ookääj, så illa är det väl inte riktigt. Men just nu när jag skriver så fort jag bara kan av rädsla att datorn ska ge upp så känner jag mig faktiskt en gnutta förbannad. Men inte på riktigt, jag bara rycks med i mitt hårda hamrande på tangenterna lixom, nivet!
Nu ska jag fortsätta min pyssel kväll, sitter o filar på lite hus skisser.
I morgon ska jag bygga pärlplattor!
