..hoppsan kerstin..

Nemensejgodag!

Jäklar i min låda vilken kväll det blev i går. En fantastisk öppning på yran 2010.

Ruggigt bra framträdanden. Öppnade upp med Sundbybeeerg, suuundbybeeerrrg.

I dag har jag toner av Från och med Du, i huvudet mitt. Älskar pianoplinkandet i början!

En och annan wrap blev det. Och här mina vänner, nu ska ni få ett tips. I Hörnet intill Statsgårn står ett härligt pitebo-gäng som serverar oxwraps. Bästa wrapen ever! Testa, gört! Värt varenda krona.  

Och vet ni vem jag sprang på igår? Mitt i mitt minglande dök en gammal granne från Märsta upp.  Han bodde i tian och jag i tolvan. Hux flux, bara så där dök han upp. Det är alltid lika kul att träffa folk man inte sett på länge. Snick snacka lite om gamla minnen. Nu hann vi inte snick snacka så mycket. Han hade nämligen bråttom upp på scenen. Slamra på slagverk. Jadu, Ian Haugland, sicken show ni bjöd på. Ni får högsta betyg av mig.

Efter vårt snabba möte fick jag frågan, MEN VARFÖR TOG DU INTE KORT PÅ HONOM??!

Allvarligt. Skulle jag klistra in ett kort i fotoalbumet med en liten notis:
Yran 2010,träffade gamm’grannen min...

Här är i alla fall bilderna som kommer att finnas i albumet med rubriken:


Storsjöyran 20100729 –Första kvällen = succé!

Oskar Linnros


 

Och här har ni mig. Minglarn. Med slapp handen. Skål!

Ikväll ger vi oss ut igen. Första stoppet blir Badhusparken. Mr Krunegård.

Gummistövlarna är på, regnkappan lika så. Nu är jag redo för festival.

Så här ser tiderna ut..

Allt innan 20:00, Öl

20:00 Badhusparken

21:30 Wrap-intag

21:45 Öl, kanske lite vin

(22:00 kanske kanske kanske Torget)

23:30 Badhusparken

00:15 definitivt Torget

Hallå alla frasmusar och skinnpåsar.


I morse (tidigt som fan) packade jag väskan och lämnade storskogen bakom mig.Jag har befunnit mig i ett täckningsfritt område utan vardagliga bekvämligheter och faciliteter.

De senaste dagarna har jag levt mitt liv som en så kallad bush-woman. Jag har stridit och fäktats med hela Roslagens vildaste insekter. Erövrat vikingagravar och haft feber. Fast det har jag nu med. Det känns oerhört viktigt att förmedla det till er. Att jag är sjuk alltså. Så att ni vet..


Som sagt, nu har jag lämnat djungellivet bakom mig och tagit mig till civilisationen, huvudstaden. Fast även här får jag kämpa för mitt liv. Här får man armbåga sig fram, om man vill fram. (Om man inte vill fram utan rent ut sagt bakåt, ja då är det kört. För här är det strömmen som gäller, alla hänger med strömmen, oavsett om man vill eller inte).

Jag som annars brukar vara en rätt trevlig kvinna som tycker att livet ofta blir lättare med ett leende på läpparna, märker att det går så fan mycket bättre att vara arg och aggresiv här. Det är som om folket runt omkring mig tar mer hänsyn och visar mer respekt ju mindre vänlighet, värdighet och respekt jag ger dem. Om jag med ett leende på läpparna frågar; ursäkta skulle du kunna växla en tjuga, så är jag dig evigt tacksam? Ja, vad tror ni jag får för svar? Tror ni att jag får någon växel? Nä!

Men om jag istället tränger mig igenom hela kön, gormar: ur vägen era fetakossor, och sticker in handen innanför kavajen och pekar med pekfingret (nivet som en pistol). Ja se ni då blir det växel vill jag lova.



Jag tycker det är härligt att befinna mig i en stad där jag kan gå lös på vem jag vill och svina runt, utan att någon tycker att jag beter mig som ett svin. Här i Stockholm är det lite som på savannen. Störst är bäst och den som skriker högst blir hörd. Nöden har liksom ingen lag.

Men en annan sak hörni. Just nu sitter jag på mammas jobb. Med samma erövringsmetod som i växel-kön såg jag till att få en dator. Det är den jag sitter framför nu. Då och då tittar jag ut över kontorslandskapet och märker att alla här stirrar på mig. Jag duckar snabbt ner igen och knappar febrilt för att de ska tro att jag arbetar här. Att jag är en väldigt viktig person som företaget har hyrt in för att iakta, bevaka och skriver rapporter om dem.

Då och då tittar jag upp och söker ögonkontakt med någon av dem, först kisar lite med ögonen och sedan spänner jag blicken i dem. Hehehe, det är så kul att de deras skraja fejor. Snabbt som ögat slänger de sig på tangentbordet och börjar jobba igen.

För en stund sedan tog jag mig en lov runt borden här. Alla och jag menar verkligen alla stannade upp i sitt arbete. Det var som om de höll andan. När jag sedan återvänt till platsen hörde jag en gemensam suck av lättnad.

Jag tror inte att någon av er kan förstå min frestelse att när som helst peka ut någon och skrika :DU DÄR, KOM HIT!


Hahaha, det skulle verkligen skrämma skiten ur dem.



Snart ska jag dra mig in mot city och träffa chefen. Vi ska bli försäkringsförsäljare.
Från bush- till business woman. Det gäller att vara mångsidig.

Försöker ni sova? Inte jag inte, jag försöker packa.
Fast jag försökte somna för en stund sedan. Men det var i princip lönlöst.
Så istället försöker jag alltså packa väskan inför semestern. Försöker ja. Hur svårt kan det vara, undrar ni säkert. Ja nå så jävulskt kan jag informera.

Nu när jag tittar på det berg med kläder o prylar som jag snart ska (även om det blir med våld) pula ner i väskan märker jag att det är mer grejer än vad jag hade med mig till Malaysia. Och då vill jag bara poängtera att resan till Malaysia varade i närmare tre veckor, och den här semestern i en. Men att planera kläder för en vecka i ”sommarsverige” är en helt annan grej än till Asien.

I Asien är det samma klimat hela tiden. Här, i vårt avlånga land varierar väder och vind lika mycket som mitt PMS humör. Och apropå PMS, inte bara att jag ska gardera mig med kläder för en skön och het sommar dag till en svinkall och regning, utan jag måste också räkna med en uppsvälld menskropp som kan slå in när som helst, mot en som inte är lika uppsvälld.

Alltså, kläder för soliga varma dagar på stranden/storstan/ i bilen/ i skogen för en mycket uppsvälld person samt en mindre uppsvälld. Och för regniga blåsiga och iskalla dagar på stranden/storstan/ i bilen/ i skogen för en mycket uppsvälld person samt en mindre uppsvälld.


Ja men ni förstår ju vilka problem jag handskas med. Herregud, tänk om man bodde i Afrika. Ja då behöver man bara fästa tandborsten vid snörningen till rumplappen och traska dit näsan pekar. Hur enkelt som helst!

Men problematik kan även förekomma utomlands.
Se här tillexempel. Få sugröret in i munnen utan att använda händerna.

Lite trixit, men det går!

... Att berätta att mamma och Görans katt har kommit tillbaka.
Har i ju för sig inte berättat att den varit borta överhuvudtaget. Men det hör inte hit. 
Nu är Cesar tillbaka och det vill jag fira med en liten visa.

Välkommen hem lilla kissemissen!

Pizza, greksallad med massor av vinägrett, västerbottenpaj, grillkorv med senap!, och gurkmajonäs! Kräftstjärtstoast med majonäs. Kräftor! Baguette att doppa i Cola (det ÄR jättegott, faktiskt!) Cornichons. Mammas köttfärssås med spagetti. Crêpes. Röding med gräddsås och nypäran. KÖTT! Pitabröd med sallad och dressing. Räkor och aioli. Toast! Köttfärspaj. Tzatziki. Bandpasta med tomat, basilika & mozzarella!! Big Mac. Biffstroganoff. Tomatsoppa. Lassange!

 
 

     






Behöver jag säga att jag är lite hungrig?

Igår, eller i morse innan jag tillslut somnade bestämde jag mig för att prata i-språket hela dagen idag. Det kändes som ett väldigt bra beslut just då. Men när jag väl slog upp mina små gröna sköna så hade hela idén fallit i glömska. Så kan det vara ibland. Får ta det en annan dag istället.

Jamen ja ha ja. Vad har ni för er? Jobbar ni?
Jasså på så vis, men serni det gör inte jag. Jag har helg nu, och njuter till fullo.

Har precis kommit in efter en underbar morgon, förmiddag och dag ute i solen.
Fräkenodlat med andra ord. Jag tog faktiskt med mig fruktosten ut i det gröna och har legat som en strandad säl på ett och samma ställe tills nu.

Förutom i-spårket hade jag även tänkt tvätta idag (börjar sina i troslådan). Men när jag kom ner i tvättstugan och märkte att lampan inte fungerade, fegade jag ur. Har inte riktigt förstått hur mörkrädd jag är förrän nu. Hur jag än ville ta kontroll över situationen, bara gå in i tvättstugan och bortse från det totala mörkret, gick det inte. Jag kunde inte. Jag provade lite trevande med ena foten, samtidigt som jag försökte hålla upp den tunga järndörren och göra mig så lång som möjligt, för att kanske, kanske nå den andra lysknappen. 5 meter bort! Insåg ganska snart att det inte skulle fungera. Slängde ur mig några könsord och drämde igen den tunga dörren. Mycket demonstrativt.

Det hela fick mig att minnas tonåren (stackars pappa!) och även om det kunde uppfattas som barnsligt i andras ögon kändes det väldigt skönt att få ut min ilska. Sen var det över liksom. Det är finnblodet i mig som gör att jag bränner av på två röda. Men sen i nästa sekund är jag lugn, snäll och fin. Så är det med det.

 
Nepp nu ska jag hoppa in i duchen, sen ska jag sprätta en kall öl och soltorka på ballen.

Hej svejs!







Frukostsälen!

Och jävligt frustrerad. Jag är snortrött men kan ändå inte somna. Jag har prövat alla metoder men inget fungerar! O så har jag snart tryckt i mig på tok för många pigvin-lakris-pastiller. Har jordens halsbränna nu. Det måste vara en ren omöjlighet att få slut på dessa små karameller. De tycks liksom bara bli fler fler ju mer man äter av dem. Så jävla kusligt.


Det finns dock en metod kvar att testa. Svepa en kopp starksprit. Helst 80 procent. Meeen, eftersom jag behöver så ytterst lite för att bli på packen kommer jag att ignorera den metoden. Vill liksom inte knocka ut mig för hela helgen.


Apropå helg. Min har börjat nu. Det har varit helg för mig i lite mer än 2 timmar. Deni.



En annan ska som gör mig en gnutta irriterad är Yrangruppen. De har fortfarande inte publicerat något spelschema med tider. Det börjar bli lite brådiis nu hörni.
Koom igen nu Briiitt-Marie, kör för fa’aan! (hehe, kan inte få nog av den frasen..)


Men, i och med att det snart gått 2timmar och 15 min på min helg, kan jag lika gärna dela med mig av den första releasen av mitt spelschema. UTAN TIDER!



Torsdag: Europe, Shout Out Louds, Oscar Linnros, kanske Miss Li.. Det där beror helt och hållet på vilket humör jag är på.


Fredag: Kent, Johnossi, Markus Krunegård. Absolut ingen Melissa Horn i alla fall..

Lördag: Hoffmaestro, Monty, Hoffmaestro.. Skulle vara kul att titta till Imperial State Electric också. Men vi får se. Man vet ju aldrig om det
K R O C K A R  M E D  N Å G O T  A N N A T eftersom tiderna inte är publicerade.

Men hej, vänta nu. Är det inte en gäsp som kommer smugande.

Jo, gidnitt!

Jag är lite inne på det där Jana har skrivit.
Javisst, jag är snyggast i stan och visst kommer jag leva länge på bilderna nedan. Men det är på tiden att det händer något här.

Och med det sagt, har jag också fått något gjord. En början på ett inlägg.



Ja kära vänner. Det har runnit en hel del vatten under broarna sedan sist. Nedan får ni en uppdatering.


Fina Sara & Jonathan har blivit föräldrar.
Jag är nog den sista att lägga ut en grattishälsning. (Alla andra verkar ju inte göra något annat än att blogga på dagarna. . !) Men som den yrkeskvinna jag är har jag valt att lägga det privata åt sidan i några dagar, och i stället lägga kropp & själ på arbetet. 

Nå, hur som haver. Ett stort grattis till de nyblivna föräldrarna och det varmaste välkomnandet till deras lilla gryn.


Som sagt. Det har varit en hel del jobb för min del. Äntligen börjar det hända grejer. Jag fullkomligt älskar när det är mycket att göra. Jag flänger från punkt A till B, och ser till att hela tiden hålla gröten varm. Om ni förstår vad jag menar.(Det gör i ju för sig inte jag, men det lät bra).


Trotts allt jobb har dammat av min managerkavaj och därmed gått in i managerrollen igen. Känns fint. Det är nog ett av alla kall jag har. Att vara manager. Jag är liksom klippt och skuren för den titeln. Så i sommar ger jag mig återigen ut på turné.  Dock utan band och strategi. Jag förbokar inga spelningar eller shower. Utan slår upp och drämmer av en visa eller två, när det perfekta tillfället finns. Man skulle kunna säga att det hela är ett spontanitetssällskap, där gruppens medlemmar väljs ut (av mig!) efter tycke/smak, vilja och humör, dag, natt. Hänger ni med?


Sen har vi det där med semester. Den är bokad och klar och går av stapeln vecka 29. Då åker vi dit näsan pekar. Första stoppet görs i Skålan. Tänkte paddla lite kanot, bara så där. Bejaka mitt wild-life-jag. Såatteee. . .


Och så till något helt annat. Robyn! Hon har tänkt släppa 3 plattor det här året. Snyggt! Just nu är det till hennes låtar jag stampar foten till. Mycket bra.




Det här blev längre än jag tänkt. Men att ordbajsa är bra.
Att sätta punkt kan ibland vara ännu bättre.



Maråkes! / Managern

Här var det stiltje..

Ni kanske undrar vad det blev av mig efter midsommarfirandet?
Ni kan vara lugna. Jag mår fint. Jag är tuffare än vad somliga tror. Inga brutna armar, inga (större) blåmärken, huvudet sitter kvar. Dock med en annan färg. Kolla!

Sicket modelejon!

Varför inte köra på en snygg och fräscht Hollywood look nu i midsommar?

Med en rundad plattång kan du på ett enkelt sätt skapa härliga lockar i barret ditt.

Kära vänner. Midsommarafton 2010 är här!

Fram med sill och snaps och på med dansskorna. Nu ska här firas!

Vaknade för en stund sedan. Ligger som vanligt och drar mig i sängen.
Spinner som en katt.


Ett stort plus med att somna med sänglampan på, är att jag vaknar varje morgon med känslan av att solen lyser på lillnunan min. Varmt och skönt. Känns precis som att ta en tupplur på stranden.

Nu när det är en ny dag, ljust, känns nattens inlägg så långt bort. Inte är väl jag mörkrädd heller. Pytts!


Vid närmare eftertanke känner jag mig faktiskt vassare än någonsin. Lyssnar till och med på Eminem (nytt album: Recovery, låt: On Fire) och gör häftiga gettorörelser. Som i 8mile.

J A G  Ä G E R!!!

Inte det inte. Men det är jag ska ni veta. Jag är så jävla vaken.

Sitter och smider planer inför midsommarafton. Det blir brakfest hemma hos makarna Stenberg. Det kommer att bli ett baluns utan dess like.


Jag har tagit på mig rollen som lekledare och precis som med allt annat går jag in i rollen helhjärtat. Jag gillar inte att göra saker och ting halvdant.

Sitter just nu i sängen, och har ett organisationsschema framför mig, tävlingsregler och strategidokumentation. Det här kommer bli bra det. Känns nästan som att jag planerar en cup. Lite som Kevin i Ensam Hemma. Nivet när han håvar fram kartor på fällor han ska gillra åt inbrottstjuvarna. Det hela får mig att känna …

O helvete. Ni anar inte vad som hände nu. Alarmet på en klocka som jag inte använt på år och dar gick igång. Jävlar vad skraj jag blev. Hjärtat mitt bultar så hårt att man ser hur det pulserar innanför bröstkorgen. Det jobbiga av allt var att klockan var i badrummet och att jag släkt ner allt, och för att få tyst på eländet var tvungen att tända alla lampor på vägen dit. Ni förstår, jag har nämligen gått och blivit fruktansvärt mörkrädd sedan jag flyttade in till ”Paradiset”.


Jag vet inte vad det är men av någon anledning känner jag det ytters obehagligt och skrämmande att kliva ur sovrummet innan jag tänt alla lampor. Först bordslampan på byrån, sen taklampan. När jag väl klivit över tröskeln slänger jag mig på lampknappen i hallen. Vill inte för något i världen titta in i köket. Sen rusar jag in i badrummet och tänder där. Låter dörren stå öppen och illakvickt till lampknappen i köken, först taklampan och sen den under köksbänken. När jag gjort denna procedur kan jag röra mig fritt i mitt hem och känna mig trygg. Först då kan jag gå tillbaka in i badrummet för att, ja vem vet, slå en drill. Eller som i det här fallet, stänga av alarmet.


Det hela har blivit så illa att jag inte kan somna utan att ha tvn på. Innan jag lägger mig är jag väldigt noggrann med att välja kanal. Det får absolut inte vara TV 4+ eller 5:an (Kanaler som är experter på att visa hemskheter). Det har hänt att jag vaknat upp mitt i en mardröm och möts av program som handlar om spöken eller så visas det scener på lik. Och dessa två är ibland det västa och mest skräckinjagande jag vet, förutom döden. Den är jag livrädd för. Jag har ett mycket dåligt förhållande till döden. Vissa nätter har jag till och med sänglampan på. Som en strålkastare rätt i fejan. Det tänker jag ha nu. Nu ordbajsas det märker jag. Men jag måste liksom få ur mig detta innan jag kan lägga mig till ro.

 
Det händer inte så ofta, men helt seriöst, är det någon som har tips på hur man botar mörkrädsla?

Vill du känna dig så där cool och sommarchick, festlig men med vassa kanter, salt men ändå söt. Ja då är dessa glarrer ett måste. De passar perfekt under soliga dagar på stranden. Eller varför inte ute i mörka nätters vimmel.

Är du sommarens innepinne har du definitivt dessa på kranen din.

Godmorgon mina älsklingsfans!

Oooo vad jag har det nice just nu. Vaknade för en stund sedan men vill inte, för något i världen, lämna min varma sköna säng. Så jag ligger här och sträcker ut armar och ben, gnuggar mina ögon och borrar in huvudet bland alla kuddar. Så skönt. Funderar på om jag ska orka kravla mig ur sängen för att göra en smarrig frukost. Fil, ägg, juice… Men nej, jag ligger nog här en stund till. Umm..


Men hörni. Lördagen, bröllopet! Vart ska jag börja?
Jag har liksom befunnit mig i någon form av chock sedan lördagen. Äntligen börjar jag sakta men säkert komma tillbaka till verkligheten. Det blev nog lite omtöcknat för mig efter vigseln och alla festligheter.


Jag hade ju väntat på den stora dagen sedan förlovningens tillkännagivande. Och under tiden blev mina förväntningar bara större och större. Tillslut var dagen här och jag måste nog erkänna att jag hade svårt att somna kvällen innan. Jag kände mig otålig och lite nervös. Nivet den där känslan man hade dagen innan sin födelsedagen när man var liten. Så, så kändes det (nästan).


Precis som planerat vaknade jag i ottan och bänkade mig tidigt i soffan. Insöp Tv-bolagen med gästers kommentarer. Det var med en pirrande känsla i maggropen som jag iakttog de första sändningstimmarna. Längre fram på dagen började jag faktiskt känna mig nervös på riktigt. Måtte allt gå vägen, tänkte jag.

Jag såg alla gäster komma skridande i sina fina klänningar, hästarna var polerade och hela Stockholm andades av kärlek. Jag minns att jag satt alldeles stilla och njöt. Det bubblade i kroppen och jag var varm av lycka. Jag befann mig i ett eget litet kärleksrus. 

Sen kom de. Kronprinsessan Viktoria och Daniel av svenska folket. Känslan var total, de var så otroligt vackra. Deras kärlek till varandra lyste som en smällfet aura runt dem.


Jag följde TV-sändningarna från start till slut och hade hela tiden ett leende på läpparna. Någon gång torkade jag en tår från min kind. Jag var så tagen.

När jag sedan vaknade på söndagen så kändes allt lite vemodigt. Lite som att allt vore passé. Inget mer bröllopsyra, inga mer spekulationer om hur vida Kronprinsessans bröllopsklänningen skulle se ut (bye the way, jag hade rätt! Det blev en kortärmad precis som jag sa. 1-0 till Isabelle!) Ja, på något vis kändes det som att musten gått ur. Lite vemodigt liksom.. Eller bakis på kärlek?

Kan man bli det föresten? Bakis på kärlek?

Nå ja, nu har det gått några dagar sedan bröllopet och jag vågar nog säga att jag är tillbaka till mitt gamla jag idag. Det känns mycket skönt. Och hörni, på fredag är det midsommar, då blir det galej! Därefter går vi mot mörkare tider. Deni!

Tänk om man kunde börja varje morgon på detta vis.

Key West, morgondopp den 31 mars 2009

Och är man sjuk så får man äta godis. Hur mycket man vill. Oavsett om man är stor eller liten. Idag är jag sjuk och därför äter jag godis. Ja, kanske inte sjuk. Men jag har i alla fall jävligt ont.

 
Just nu kan jag inte komma på något bättre eller godare att knapra på just nu än

Det bästa är att dessa Salta Pigvinpastiller räcker hur länge som helst.
De tar liksom aldrig slut. Så kan man ha en massa skoj men dem.

Idag har det hänt. Jag har varit inne på Facebook!
Och håll i er nu. Jag har accepterat nya vänner, kollat mailen, kommenterat andras kommentarer. Alltså jag har skrivit in min kommentar efter någon annans!  Jävlar i min låda, tänker du säkert nu. Gör det, ta en funderare du. Fundera på vad som flugit i mig. Har jag äntligen listat ut hur man gör?! Du kan ju fundera och kommentera sen.

Men egentligen. Det här med kommentarer på Facebook. Jag fattar liksom inte tjusningen. Man loggar in, kikar runt lite. Sen funderar man ut något händelserikt som man kan skriva ner. Och så tänker man lite mer och till slut väljer man att skriva. ”Har precis ätit middag. Är mätt”

Jaha, men se där ja. Det var ju jävlar i mig helt bananas. Tänk att det har ätits idag med. Jahaja, det var ju en väldig lycka att jag fick ta del av den informationen. Sensation!

Aja, det verkar i princip bara vara jag som inte fattat galoppen med det hela. Ni får gärna berätta för mig.

 



Men hörni. Till något helt annat. Något som är sensationens sensation.
Tänk att det bara är 3 dagar kvar tills det fantastiska inträffar.
Som jag har (och fortfarande gör) längtat. Jag är alldeles nipprig! Jag planerar maträtter och drycker dygnet runt nu. Försöker hitta ett bra zapp-schema mellan SVT och 4:an. Inget får missas. På lördag är det jag som sitter bänkad i soffan heeela dagen. Jag ska duka upp till en buffé utan dess like, så att jag kan sitta där från ottan till missinassen utan att behöva resa mig en endaste gång!  I två veckors tid har jag slukat allt som har att göra med det Kungliga Bröllopet. Jag har spanat in porslin, vykort, chokladpraliner, paraplyn, ja allt! Och på fredag ska jag ge mig ut på stan och slå slag i saken. Jag ska ha allt. Det bästa av allt hittade jag idag. En Kunglig Bröllopstårta. Underbart!  Oh, nu längtar jag verkligen tills på lördag.

Och så helgen då! Men alltså. Det här med att låta andra skriva här. På MIN blogg. Hur tänkte jag då?Jag kan väl medge att jag tyckte idén var fantastisk just då. Men så här i efterhand, inte lika fantastiskt. Jag kan inte hjälpa det, men jag känner mig liksom lite utnyttjad. Eller utnyttjad och utnyttjad, men i alla fall lite naken. Rädd. Exposed. 

Nej fortsättningsvis så är det jag som skriver här. Det blir mycket bättre.

Nu sitter jag här!!! Jag tänkte åka hem, men så vart det inte och lika glad är jag för det eller så är räven det?? Vad vet jag...? Hm vad ska jag säga. sjukt roligt har jag och älskar mitt liv samt den underbaraste kvinnan vid min sida!! jag är sjukt dålig på att skriva sådant här eller att skriva, hm ja du får välja..  Detta är sant är någon hes så har personen sugit kall kuk. hej och vi ses i morgon......:)  MR KUK