Frasmusar, är ni vakna?
Inte det inte. Men det är jag ska ni veta. Jag är så jävla vaken.
Sitter och smider planer inför midsommarafton. Det blir brakfest hemma hos makarna Stenberg. Det kommer att bli ett baluns utan dess like.
Jag har tagit på mig rollen som lekledare och precis som med allt annat går jag in i rollen helhjärtat. Jag gillar inte att göra saker och ting halvdant.
Sitter just nu i sängen, och har ett organisationsschema framför mig, tävlingsregler och strategidokumentation. Det här kommer bli bra det. Känns nästan som att jag planerar en cup. Lite som Kevin i Ensam Hemma. Nivet när han håvar fram kartor på fällor han ska gillra åt inbrottstjuvarna. Det hela får mig att känna …
O helvete. Ni anar inte vad som hände nu. Alarmet på en klocka som jag inte använt på år och dar gick igång. Jävlar vad skraj jag blev. Hjärtat mitt bultar så hårt att man ser hur det pulserar innanför bröstkorgen. Det jobbiga av allt var att klockan var i badrummet och att jag släkt ner allt, och för att få tyst på eländet var tvungen att tända alla lampor på vägen dit. Ni förstår, jag har nämligen gått och blivit fruktansvärt mörkrädd sedan jag flyttade in till ”Paradiset”.
Jag vet inte vad det är men av någon anledning känner jag det ytters obehagligt och skrämmande att kliva ur sovrummet innan jag tänt alla lampor. Först bordslampan på byrån, sen taklampan. När jag väl klivit över tröskeln slänger jag mig på lampknappen i hallen. Vill inte för något i världen titta in i köket. Sen rusar jag in i badrummet och tänder där. Låter dörren stå öppen och illakvickt till lampknappen i köken, först taklampan och sen den under köksbänken. När jag gjort denna procedur kan jag röra mig fritt i mitt hem och känna mig trygg. Först då kan jag gå tillbaka in i badrummet för att, ja vem vet, slå en drill. Eller som i det här fallet, stänga av alarmet.
Det hela har blivit så illa att jag inte kan somna utan att ha tvn på. Innan jag lägger mig är jag väldigt noggrann med att välja kanal. Det får absolut inte vara TV 4+ eller 5:an (Kanaler som är experter på att visa hemskheter). Det har hänt att jag vaknat upp mitt i en mardröm och möts av program som handlar om spöken eller så visas det scener på lik. Och dessa två är ibland det västa och mest skräckinjagande jag vet, förutom döden. Den är jag livrädd för. Jag har ett mycket dåligt förhållande till döden. Vissa nätter har jag till och med sänglampan på. Som en strålkastare rätt i fejan. Det tänker jag ha nu. Nu ordbajsas det märker jag. Men jag måste liksom få ur mig detta innan jag kan lägga mig till ro.
Det händer inte så ofta, men helt seriöst, är det någon som har tips på hur man botar mörkrädsla?
Jag tror att det spökar hemma hos dig, jag har kännt det när jag har varit i din lgh!
men sluuuutaaaaaaaaa!
