..hoppsan kerstin..

Igår, eller i morse innan jag tillslut somnade bestämde jag mig för att prata i-språket hela dagen idag. Det kändes som ett väldigt bra beslut just då. Men när jag väl slog upp mina små gröna sköna så hade hela idén fallit i glömska. Så kan det vara ibland. Får ta det en annan dag istället.

Jamen ja ha ja. Vad har ni för er? Jobbar ni?
Jasså på så vis, men serni det gör inte jag. Jag har helg nu, och njuter till fullo.

Har precis kommit in efter en underbar morgon, förmiddag och dag ute i solen.
Fräkenodlat med andra ord. Jag tog faktiskt med mig fruktosten ut i det gröna och har legat som en strandad säl på ett och samma ställe tills nu.

Förutom i-spårket hade jag även tänkt tvätta idag (börjar sina i troslådan). Men när jag kom ner i tvättstugan och märkte att lampan inte fungerade, fegade jag ur. Har inte riktigt förstått hur mörkrädd jag är förrän nu. Hur jag än ville ta kontroll över situationen, bara gå in i tvättstugan och bortse från det totala mörkret, gick det inte. Jag kunde inte. Jag provade lite trevande med ena foten, samtidigt som jag försökte hålla upp den tunga järndörren och göra mig så lång som möjligt, för att kanske, kanske nå den andra lysknappen. 5 meter bort! Insåg ganska snart att det inte skulle fungera. Slängde ur mig några könsord och drämde igen den tunga dörren. Mycket demonstrativt.

Det hela fick mig att minnas tonåren (stackars pappa!) och även om det kunde uppfattas som barnsligt i andras ögon kändes det väldigt skönt att få ut min ilska. Sen var det över liksom. Det är finnblodet i mig som gör att jag bränner av på två röda. Men sen i nästa sekund är jag lugn, snäll och fin. Så är det med det.

 
Nepp nu ska jag hoppa in i duchen, sen ska jag sprätta en kall öl och soltorka på ballen.

Hej svejs!







Frukostsälen!