..hoppsan kerstin..

Ett två tre fyra fem sex sju åtta nio tio elva tolv tretton fjorton femton sexton sjutton arton nitton tjugo tjugoett tjugotvå tjugotre tjugofyra tjugofem tjugosex tjugosju tjugoåtta tjugonio trettio trettioett trettiotvå trettiotre trettiofyra trettiofem trettiosex trettiosju trettioåtta trettionio fyrtio fyrtioett fyrtiotvå dagar kvar till Malaysia!

Jojominsann, den 14 april bär det av med ett ressällskap på 27 personer till Langkawi, för att delta på systerysters & Kri’s bröllop. Och jag har fått äran att vara brudtärna!!

Kan inte riktigt fatta att de ska gänga sig. Känns helt otroligt. Och att de dessutom ska få säga ja tillvarandra på en vit sandstrand. Smart drag av dem.  Det kommer att bli så fint, blir tårögd av bara tanken..

Men fyrtitvå dagar! Det är tamejfan en hel evighet till dess. Och just i dag känns det extra långt  bort med tanke på att jag i skrivande stund ligger nerbäddad i sängen, febrig och snorig. Mår pyton och önskar att jag kunde sova bort hela förkylningen. Jag vill till värmen nu! Dricka paraplydrinkar, guppa i poolen, gnola på gamla reggaebits. Ooo nu börjar längtan bli för stor.

Men det är mycket att greja med innan en resa som denna. Förutom brudtärna kommer jag bland annat hålla i morgonjympan vid poolen.  Jag är så gott som klar med passen, har bara några finslipningar att göra. Tänkte att jag kunde lägga upp lite övningar här, så kan ju ni träna hemifrån medans jag gör det på andra sidan jordklotet. Vad tycker ni, skulle ni vilja det?

”Har nu krupit ner under täcket och sitter med datorn i knät. Eller ja, här har jag legat sedan 16:50 och här förblir jag hela kvällen. Pappershögarna runt omkring mig växer så det står härliga till och en sak ska ni ha klart för er, det stramar nå så förbannat under näsan! Det är alldeles fnöskigt där. Inte alls lika mysigt och lent som under hakorna.

Det är precis som att jag är på gränsen. Ja alltså på gränsen att vara frisk och förkyld. Jag känner mig rätt ok, men skulle jag kravla fram till spegeln skulle jag med största sannolikhet mötas av en fasansfull syn. Sju svåra år. Med smink ut smetat på kinderna. Ni förstår, för att spä på det hela och tycka mer synd om mig själv, lyssnar jag på gamla kärleksdänger. Gråter en skvätt och snorar ännu mer. Det är så sorgligt. Framför allt det sistnämna. . .”

Torsdagsbilden så klart!
Kan ni lägga pusslet då? Om inte, tycker jag att ni kan spana in dubbelhakan/hakorna (mittenraden längst till höger). Visst är den mysig?! Visst får man lust att bläddra mellan hudflikarna?! Um um..

Min far en jävel på det mesta. Han kan så otroligt mycket. Det bästa med honom är att han mer än gärna delar med sig av sina färdigheter. Som här tillexempel.

Här är vi samlade i köket.
Pappa tar kommandot och vrider på värmen.
Det ska vara hett som fan, säger han.




Vi tittar på med stor förväntan. Så, nu ligger korvarna i vattnet.




Nu händer det grejer!
Nu gäller det att krydda så in i helvete, snabbt ska det gå.




Sen är det bara att vänta..




När korven är mindre än brödet är det klart.

Kocken provsmakar och vi andra tittar på med vattnande munnar





När pappa gör klartecknen är det bara för oss andra att hugga in.

Gött, gött götti gött gött!

Har lagt geväret på hyllan men jag måste erkänna att träningsvärken ännu sitter kvar i låren. Men det är väl så för oss med mycket muskler. Ju större musklerna är desto mer känner man värken.  

Och byggandet fortsätter. Ikväll är det armarna som pumpas. Jag springer runt här hemma med hantlarna i högsta hugg. Mellan tvättpassen kör jag några lyft och jag vill nog säga att omkretsen runt bicepsen ökat några millimeter, minst!

Det är härligt när man ser resultat.

Men ni. Hur går det med mina ramar? Tycker det varit lite klent med givmildheten . Hittills har jag fått en. Men en räcker inte långt när man ska täcka en hel vägg. Se så, gör nu dagens goda gärning och skänk mig en tavelram!

Blir det din ram som får sitta runt den här?

Är det ingen som kan hjälpa mig att få textstorleken större?
Jag ser ju ingenting här! Jo en sak kan jag se. Törnrosdalen.

Här har ni den. Torsdagsbilden.
Hittade den här om kvällen när jag gick igenom bilderna från Barcelona. Gissa om jag var nära att skita ner mig, när jag satt själv i mörkret och klickade fram bilden. En sak kan jag lova er, jag har aldrig varit så snabb på lysknappen som då.

Men när den värsta skräcken lagt sig börjad jag syna bilden och upptäcker då skräckens skräck! Mitt underliv ser ut att vara lika stort som Törnrosdalen!!

Nu har klockan kommit. Den är jättefin, jätteröd och jättestor. Men det bästa av allt; den passar perfekt på blekarmen min!

Det här med nätshopping är ju helt fantastiskt, tänk vad mycket nytt dom har kommit på.

Apropå shopping. Innan jag hämtade ut klockan blev jag ägare till ett spritt språngande nytt hagelgevär. Ett sådant jag aldrig haft men alltid velat ha. Jag kände mig så ball när jag traskade genom gågatan med hagelstutsarn slängd över axeln. Då och då fick jag ett leende och en nick, utan att de behövde säga något förstod jag deras menande blickar; Jaha, se där, vilken cool brud! Jag skulle vilja va i hennes klean je!

När jag kom in på macken hade jag god lust att dra ner luvan en bit, rulla in över golvet och hoppa upp framför disken, dra av något skott eller två och skrika; hastalavistabejbi, det är jag som ska ha den röda klockan!

Så blev det inte riktigt. Precis när jag sätter foten på tröskeln halkar jag till och håller på att stupa framlänges. Hade jag inte grabbat tag i tidningshyllan i samma hastighet som ljuset hade gaddarna varit ett kärt minne. Efter den entrén kändes det inte lika coolt att börja vifta med plastbössan.

Men mössan hade åkt ner en liten bit så lite gangster bör jag ha sett ut. Still got it, liksom.

Gå aldrig, och då menar jag aldrig och för att göra det kristallklart betonar jag varje bokstav: a l d r i g, in i kodmallen och ta bort rader bara för att de ser konstiga ut!

När man återskapar det som försvunnit går det endast att få texten storleksanpassat för pysslingar.

 
s å  j ä v l a  i r r i t e r a n d e

I dag, måndagen den femtonde februari tvåtusentio, avlossade jag skottet för beach 2010. Här ska nu pumpas, svettas och bena ska böjas. Blod svett och tårar, nu ger jag mig på den här!

.. Men ska det göras på riktigt så ska det göras från grunden. Rätt ska vara rätt, och då är det viktigt att man tar det lite cool ’n easy från början, för att sedan trappa upp. Därför valde jag att lyfta ut hantlarna från garderoben. I morgon fortsätter jag resan mot bikinikroppen, då ska yogamattan dammas av!

I min lya finns det alldeles för många vita väggar.
Det tycker jag om. Men det finns också alldeles för många fina tavlor här i världen. Det vore mer eller mindre idioti att inte låta några pryda mitt hem. Jag har suttit och klurat och kommit fram till att en tavelvägg skulle vara på sin plats här hemma. Jag vill ha stora och små, långa och korta och där kommer ni in i bilden. Jag tänkte att ni skulle få hjälpa mig. Ni ska få donera era gamla ramar till mig. Ni vet dom som bara ligger och samlar damm på någon hylla, i något förråd. Se så, bring it home to Prästgatan 4! Till Paradiset.

Skulle det vara någon av er som har en tv ni tappat intresset för, kan ni komma förbi med den med. Det går så bra så. I utbyte får du våfflor och småkakor. Jag är en jävel på drömmar.

Men nio dagars leveranstid, det är ju inte klokt!

"Exploring Barcelona"

.. eller back i toan som programmet jag skriver i föredrar.

Att komma tillbaka till det här eländet (kyla & snö) efter en alldeles för kort men ack så skön vistelse i mitt andra hemland känns bedrövligt.  Jag får liksom kalla kårar. Reser ragg av tanken att jag faktiskt bor och lever mer här, än där.  Nej nu är det nog dags att tänka om.  Vill ta kapitalet, kapsäcken och kastanjetterna och bosätter mig vid kusten. Pronto!

Håller ni inte med om att det kan kännas väldigt fattigt att komma tillbaka efter en resa.  Att känslan jahap, då var det över. vad ska man hitta på nu då,  är i princip oundviklig?! För mig slår tanken över mig som en flodvåg, direkt när jag sätter labbarna i Östersundskommun. Nå ja, hur som haver. Är ni laggade för torsdagsbilden då?

Innan jag checkar in väskan min, vill jag bjuda på en bild. Jag har som ni vet legat på latsidan när det gäller fredagsdrinken. Den var kul i början men blev på något vis lite av ett tvång. Och då tappade jag intresset. Men damer & herrar (eller ja, Per i alla fall..), nu jag har kommit på något nytt. Istället för fredagsdrinken kommer jag bjuda på torsdagsbilden. Idag blir det den här. Jag gillart!

 Lite Wolf's över det hela..

Vad vill du? Men kom då!
Jag är ju här och väntar på dig
Ett tu tre på marken, sitter och väntar modigt på sparken..

Fy fan vad chef han är! Markus Krunegård alltså. Han är chef och han får mig att känna mig som en kung. Nej, kung är fel ord. Jag känner mig liksom bättre än alla andra när jag lyssnar på hans låtar. Nästa som om det är jag som skrivit texterna. De är ju så rätt!

Så nu sitter jag i sängen. I ett par gröna långfillingar med små hundar på, maxar Hollywood Hills och känner mig ruggigt giftig. Stenball.


Jag borde ha knoppat in för länge sedan. Men jag har liksom hamnat i ett party-mood(umtzi umtzi umtzi...) Känner mig helpepp och försöker komma på bra träningsmetoder. Det vill säga, träningsmetod utan träning. En metod bara. En metod som gör mig fast som ett moget plommon i kroppen. Omogen avokado fungerar det med. Men det börjar bli brådis, bikinisäsongen börjar tidigt i år.

Rumppump och benböj är en beprövad metod. Problemet är den djävulska smärtan som smyger sig på dagarna efter. =ORIMLIGT!

Så nu får ni hjälpa mig att komma på något smidigare sätt att bli fit på. Se så, förslag på bästa metod får fem Ringit!

Inga sånna här!

Bilden blev så där. Har lite utav en dålig hårdag…

Kolla! 

Svårt att sura över borttappade bokstäver när man hittar bilder som dessa. Du och jag Mowgli!

Hej där meine liebe Kitzen Katzen!

Åh vad skönt det känns att skriva så. Det var alldeles för länge sedan. Jag får känslan av tvåtusennio. Årets år, vilka stunder!  Och en sak vill jag att ni ska ha klart för er. Oavsett hur lång tid det tar mellan mina uppdateringar så är ni (de flesta av er) alltid M i n a Liebe Kitzen Katzen.

På tal om tvåtusennio. Eller tvåtusentio rättare sagt.
Jag har börjat året med att dra på mig en ovana. Istället för att uttala första bokstaven i ordet Hög (t.ex. pappershög) med ett H (som det så riktigt ska vara), använder jag mig numera av bokstaven B.

Det här händer mig flera gånger om dagen. Utan att jag någon som helst kontroll över det. Det bara kommer av farten och jag blir lika överraskad varje gång. Jag kan inte för mitt liv förstår varför!?

Det hela leder, som ni säkert förstår, till total förvirring hos mina kollegor. Men också jag finner det hela olustigt. Generande. Är det någon av er som vet varför det blir så här? Och hur får jag tillbaka mina H:n?

Bäst svar vinner något fint… ”Fint”