Jag drömde att jag färgade håret brunt. Och blev så jävla snygg.
Har ni liksom jag vaknat i ren förbannelse över att drömmen du nyss kastades ut ur just bara var en dröm, och inte verklighet? Det händer mig titt som tätt att jag vaknar precis när det mest fantastiska är på väg att hända. Det kan vara att jag skrapat fram storvinsten och precis när jag ska greppa den stora kappsäcken, full proppad med pengar(med de största valörerna), så dras jag ut från drömmen och slår argsint upp mina ögon. Snopen. Det känns lite som om jag blivit knäppt på näsan av mig själv. Överlistad, ja ni förstår säkert min känsla.
Ofta känner jag att jag är på väg att vakna och försöker därför snabbspola drömmen, sträcka ut armarna för att få tag i det härliga. Men det slutar alltid i samma besvikelse. Även hur mycket jag än försöker och vill att drömmen ska fortsätta är uppvaknandet oundvikligt. Varför inträffar det precis när det fantastiska är på väg hända?
Det skulle vara kul att få leva ut mitt liv som miljonär, även om det så bara är i drömmarnas land. Det kan liksom vara bra att öva, innan det smäller till här i verkligheten.
Nu handlar dessa drömmar oftast om pengar. Men jag har haft liknande drömmar sedan barnsben. Fast få var luftslotten godis. Just när mina fingertoppar skulle till att nudda den enorma godispåsen väckte mamma mig. Ni må tro vilket helvete hon fick dessa morgnar.
I morse tog längtan efter något jag inte har till en helt annan nivå. Jag drömde att jag färgade håret brunt. Och jag blev så jävla snygg!
Men så inträffar det ondvikliga. Jag vaknar upp. Lika blonderad som kvällen innan.
Usch, så var det för mig inatt. Jag drömde att bebisen kom ut med en 'flosch', utan minsta smärta. Att jag frågade alla om det var klart nu, om det inte skulle göra ont. Nej, visst svarade alla, det gör inte ont, det är en lögn. Fett nice var drömmen, värre att vakna upp med mage och inse att jag måste pressa ut ungen ändå inom kort....
ju mörkare hår desto bättre! grrr!