Jävla skit!
Fyfan. Cyklade hem från jobbet för en stund sedan. Jorå, jag började trampa si så där tjugo över nio och klev innanför dörren 7 minuter senare. Ouhi! Vad pedalerna och jag paddlade. Är svettigare än någonsin och förbannad. Ni kanske undrar varför?
Svetten beror på att jag cyklar på en gammal gammal cykel med världens minsta däck, som är i princip helt tom på luft. Man känner liksom alla hack, sten, ja vad fan som helst som man cyklar över. Minsta gruskorn och djävulsskapet till cykel skakar, rasslar och kränger som en maracas.
En till sak är att åbäket har tre växlar men envisas att bara att köra på trean, oavsett vilken växel jag har ställt in. Lite motvind på det, ja ni förstår ju.
Min ilska beror till viss del på luftbristen i däcken, men det mesta beror på växeln. Exakt hur kul tror ni det är att trampa upp för sista backen, för glatta livet, och precis när jag är en sekund från att ge upp hoppa av och leda fanskapet, men ändå beslutar mig för att ställa mig upp och ge allt (även om man tror att man inte orkar, så orkar man oftast lite till), ja precis då hoppar ettans växel i och woops så går det så jävla lätt att trampa att jag tappar fotfästet och slår i mitt allra heligaste i sadeln?!!!!
Ja men gissa då! Hur kul tror ni att det känns?
Jag har så ont, ont oooont…
Jag förblir stående ikäll.
