skräckupplevelser...
Aber guten tag mein liebe kitzenkatzen!
Si sånen. Nu är man hemkommen från storstan. Och jag bara måste få skrika ut min lycka: FY faskikeeeen vad skööööönt!! Aldrig har jag haft sådan hemlängtan tidigare. Jo kanske en gång, när jag var på språkresa. Fast den längtan varade bara någon minut så den gills inte. Och oavsett hur äcklig mat vår värdfamilj serverade så går det inte att jämföra med upplevelserna på Hotell Vanadis.
Rum så små att jag & LoLOLo stötte näsorna ihop när vi låg i varsin säng. Golven, sängarna, väggarna, toalettsitsen, ja tamejfan allt var svinkallt. Och att ha fönster som inte var täta gjorde ju inte saken bättre. Det är ett under för mig hur skalbaggarna på golvet inte frös ihjäl. De verkade faktiskt vara de enda på hotellet som faktiskt trivdes. Stormtrivdes och förökade sig!! Att personalen gormar GOD MORRRRGON SÄGER MAN!! när man precis vaknat och fortfarande är blåfrusen får en inte direkt att känna sig välkommen. Ingen tjena-hejsan-bo-hos-oss-kompis där inte.
Men vänner! Ni behöver inte frukta, jag är hemma och jag lever. Ni kan andas ut, jag är i säkerhet igen. Och det är huvudsaken.
Ps. Gjorde en helkroppsstädning i går så nu ska jag vara loppfri.
